”Vi har inte gjort några lagändringar för att inskränka rätten till personlig assistans, det är rättspraxis som har förändrat förutsättningarna”

Under den långvariga assistanskrisen har detta upprepats som ett mantra från politiskt håll. Retoriken har syftat till att förmedla bilden att utvecklingen inte alls är den förda politikens avsikt och att man tvärtom vill återställa rätten till personlig assistans till ”de ursprungliga intentionerna”. Allt eftersom åren har gått utan att politiker i beslutande position faktiskt har gjort något åt situationen har retoriken av många kommit att uppfattas som ett cyniskt spel för gallerierna. Men man har trots allt ända fram till nu hela tiden avsvurit sig politiskt ansvar för utvecklingen. Därför är det historiskt när regeringen nu offentliggör att man i lagen vill skriva in att hjälp med de grundläggande behoven kan ge rätt till personlig assistans endast till den del hjälpbehovet är av ”mycket privat och integritetskänslig karaktär”.

Det görs i den promemoria med förslag till en förändrad lagstiftning som ska göra andning och sondmatning assistansgrundande. För just dessa behov ska hela den tid som det tar att tillgodose behoven räknas, men det sker alltså till priset av att det i lagen fastslås att övriga grundläggande behov inte ska räknas i sin helhet.

Cementerar kritiserad praxis

Att lagen skulle stadga att de grundläggande behoven ska vara av mycket personlig och integritetskänslig karaktär gör i det korta perspektivet sannolikt inte att någon praktisk skillnad i förhållande till hur Försäkringskassans idag gör sina bedömningar. Uppfattningen att endast ”integritetskänsliga” delar av grundläggande behov ska räknas har myndigheten haft ända sedan hösten 2007 då man lanserade doktrinen i ett internt informationsmeddelande (Im 2007:161). Och denna inskränkning av de grundläggande behoven bekräftades en tid därefter av Regeringsrätten (nuvarande Högsta förvaltningsdomstolen) i domen RÅ 2009 ref. 57.

Men genom att förändra lagen på detta sätt skulle man cementera den praxis som har inneburit att det idag är omkring 2 000 personer färre som är beviljade assistansersättning jämfört med 2016. Den föreslagna lagändringen, som visserligen kan öppna upp assistansen för inte minst de barn som de senaste åren har fått avslag, riskerar därmed att bli en pyrrhusseger.

Samtliga grundläggande behov måste räknas i sin helhet

I KFO:s remissyttrande till den första promemorian om andning och sondmatning i våras skrev vi:

”Eftersom de grundläggande behoven såsom de uttrycks redan är en definition av vilka behov som är av mycket personlig karaktär har det aldrig varit lagstiftarens mening att det ska göras en ytterligare prövning av vilka delar av dessa grundläggande behov som är av mycket personlig karaktär. För att lagändringen inte ska bli ett slag i luften måste det tydliggöras att de grundläggande behoven i sig är av mycket personlig karaktär alternativt att de grundläggande behoven definieras som hela den tid det tar att tillgodose dem.”

Detta gäller samtliga grundläggande behov och det är förstås alltjämt vår uppfattning.