År 1994 var en vändpunkt i livet för personer med funktionsnedsättning. Då sjösattes en helt avgörande reform, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Tyvärr håller hela reformen nu på att raseras, då regeringens politik kan avveckla en hel bransch.

LSS är en unik lag som ger människor med funktionsnedsättning möjlighet att kunna leva ett så normalt liv som möjligt och delta i samhället utifrån egna förutsättningar.

Varje år aviserar regeringen summan för den timersättning som ges till alla utförare av personlig assistans. För 2015 ligger den på 284 kr per utförd assistanstimme. Det ska täcka allt. Allt från kollektivavtalsenliga löner inklusive sociala avgifter och försäkringar, system, administration och lokalkostnader, arbetsledning och utbildning av personliga assistenter med mera.

Till skillnad mot kommunerna har assistansbolag vanligtvis inga andra intäkter. Med andra ord gäller det att redan i dag vrida och vänta på varenda slant för att få ekonomin att gå ihop.

I budgetpropositionen för 2016 meddelar regeringen att de avser höja timersättningen med 4 kronor till 288 kronor. Samtidigt lägger de ett tak på statens utgifter för assistansen och höjer timersättningen årligen med historiskt låga 1,4 procent till och med 2018.

Denna uppräkning är helt oberoende av löneökningar, eventuell stigande inflation eller andra kostnadsökningar. I stället för att säkra tryggheten för personer med funktionsnedsättning är detta en tydlig markering från regeringens sida att statens utgifter för personlig assistans inte får kosta mer.
Sammantaget beräknas höjningen av arbetsgivaravgifterna för unga och den kollektivavtalade lönerevisionen medföra kostnadsökningar för assistansanordnarna på cirka 5-6 procent.

Ett ekonomiskt utdrag från Upplysningscentralen UC visar att drygt 3 av 10 privata assistansföretag inte når upp till ett positivt resultat i dag och att hela 7 av 10 ligger på en vinstmarginal på max 4 procent. Att få en kostnadsökning på 5-6 procent kommer att bli förödande för många av landets assistansanordnare. I stället för att sakta strypa assistansanordnarnas existens genom ett tak för ersättningen, bör regeringen omgående se över hur beräkningsmodellen kan förbättras.

I dag har cirka 20 000 personer personlig assistans och 7 av 10 väljer ett annat alternativ än kommunen som utförare. Det är tydligt att de som är i behov av personlig assistans vill kunna välja utförare.

Tyvärr kommer denna möjlighet att bli starkt begränsad i framtiden. Flera av våra medlemsföretag vittnar om en mycket svår ekonomisk framtid. Om ingen förändring sker finns det risk att företagen ser som enda alternativ att säga upp kollektivavtalen, dra ned på kvaliteten eller lägga ned verksamheten.
Det är dags att regeringen tar företagens och brukarnas varningssignaler på allvar, annars blir nedmonteringen av branschen ett faktum.

Petter Skogar, förbundsdirektör Arbetsgivarföreningen KFO
Hanna Kauppi, bransch- och näringspolitiskt ansvarig personlig assistans Arbetsgivarföreningen KFO
Inga-Kari Fryklund, förbundsdirektör Vårdföretagarna
Helena Sjölander, ordförande i Vårdföretagarnas branschstyrelse för personlig assistans