Samsjuklighetsutredningen

Fremia har, tillsammans med Famna, lämnat remissvar till socialdepartementets betänkande Från delar till helhet – En reform för samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet (SOU 2021:93).

Sammanfattning

Sammanfattningsvis ställer sig Famna och Fremia i huvudsak bakom samsjuklighetsutredningens bedömningar och förslag. Vår förhoppning är att utredningens förslag kan bidra till personer med samsjuklighet får sina samlade behov av insatser tillgodosedda, genom ett tydliggörande av ansvar och lagstadgade krav på samverkan mellan huvudmännen.

Samtidigt vill vi betona att förslaget inte är utan risker och att dessa måste beaktas noga i genomförandet av förslaget. Det finns en farhåga bland våra medlemsorganisationer för att det psykosociala perspektivet riskerar att gå förlorat när ansvaret för behandling entydigt förs till regionerna. Knappa resurser i psykiatri och beroendevård kan leda till en ensidig medicinering, där den psykosociala behandlingen tappas bort. De betonar att för ett tillfrisknande från skadligt bruk krävs inte bara medicinsk och psykiatrisk behandling, utan även omfattande behandling av psykosocial karaktär.   

Flera organisationer i civilsamhället och den idéburna sektorn möter dagligen personer med samsjuklighet i sina verksamheter och erbjuder stöd till dem som det offentliga inte når. De besitter en djup och bred kompetens gällande psykosocial behandling som huvudmännen bör ta till vara genom långsiktig och nära samverkan. Vår bedömning är att en betydligt större del av stödinsatserna för personer med samsjuklighet skulle kunna ske i idéburen regi.

När det gäller HVB bedömer vi att utredningen inte tillräckligt har belyst de svårigheter som ett tudelat huvudmannaskap kan komma att innebära. Idéburna och andra fristående aktörer blir tvungna att teckna avtal med både kommuner och regioner, vilket kan leda till en splittrad hantering av insatser, trots de goda ambitionerna. Vi föreslår därför lagkrav på att kommuner och regioner ska vara skyldiga att gemensamt upphandla HVB.

Vår bedömning är att den nuvarande lagstiftningen innehåller många vällovliga formuleringar som kommuner och regioner idag inte lever upp till. När personer med samsjuklighet så ofta faller mellan stolarna och inte får det stöd, den behandling och den vård som de behöver och har rätt till så beror det, i hög grad, på hur lagen i praktiken tillämpas. Implementeringen och ständig uppföljning av efterlevnaden av ny lagstiftning är därför helt central för att det ska bli verkliga förbättringar i stödet och vården för personer med samsjuklighet.