Det är en förmån att få jobba med verkligt angelägna frågor och med våra engagerade medlemmar inom den idéburna välfärden, som varje dag gör skillnad för människor med stora behov. Så här i december skulle jag vilja göra ett försök att blicka tillbaka och – utifrån mitt perspektiv – summera året som gått. Det har hänt en hel del inom området, konstaterar Karin Liljeblad.
Tänk vad tiden går fort. Det är nu drygt två år sedan jag började arbeta med branschfrågor inom vård och omsorg hos Fremia, och tillsammans med Famna lyfta fram den idéburna sektorns möjligheter i välfärden. Det har varit en både rolig och utmanande tid. Inte minst var det kul att få vara med i sluttampen på det påverkansarbete som ledde fram till den nya lagstiftning som började gälla 1 januari 2023. Men vi börjar i en annan ände.
Utmanande ekonomiska förutsättningar
Den 31 mars sattes det så kallade märket av industrins parter på arbetsmarknaden. Vi lyfte kort därefter till ansvariga politiker i regeringen och Sveriges kommuner och regioner att den historiskt höga nivån på märket – 7,4 procent – kommer att följa med även oss i Fremia i förhandlingarna med de fackliga parterna i årets avtalsrörelse. Vi pekade på hur svårt idéburna och kooperativa verksamheter i vård och omsorg kommer att ha att klara så stora löneökningar, i synnerhet som de också påverkas av kraftiga hyreshöjningar, ökade elpriser och andra stora kostnadsökningar.
Samtidigt hänger inte den offentliga finansieringen med. Det är långt ifrån självklart att kommuner och regioner räknar upp ersättningarna till idéburna, kooperativa och andra fristående vård- och omsorgsgivare enligt index. Det försätter Fremias medlemmar som driver välfärdsverksamheter på uppdrag av det offentliga i ett ohållbart läge. Idéburna och kooperativa arbetsgivare vill självklart ge medarbetarna löneökningar i paritet med vad andra på arbetsmarknaden får. Men varifrån ska pengarnas tas, när den offentliga finansieringen av välfärdstjänsterna inte hänger med? Det historiskt höga märket slår rakt mot våra medlemmars verksamheter och påverkar både medarbetare och de medmänniskor som verksamheten är till för.
Fremia har under året fortsatt att uppmärksamma landets politiker på att hållbara ekonomiska förutsättningar är av avgörande betydelse. Vi har, inför vår- och höstbudgeten, uppmanat regeringen att avsätta de resurser som krävs för att välfärdens verksamheter ska få en hållbar finansiering. Vi har också vänt oss direkt till kommuner och regioner om att de måste värdesäkra sina ersättningar till idéburna, kooperativa och andra fristående verksamheter.
Jag är inte naiv, utan inser att vi måste fortsätta driva på för hållbara ekonomiska förutsättningar. För våra medlemmars verksamheter behövs i välfärden – här och nu men också långsiktigt.
Långsiktiga behov av kompetensutveckling
Den 1 juli i år infördes den skyddade yrkestiteln undersköterska. Det var en stor omställning för våra medlemmar och alla andra verksamheter inom vård och omsorg, eftersom undersköterskorna är Sveriges största yrkesgrupp.
I den nationella samverkan i Vård- och omsorgscollege – en samverkan som i år firar 15 år (hipp, hipp, hurra!) – har Fremia tillsammans med de andra parterna haft dialog med Socialstyrelsen inför införandet av yrkestiteln. Vi försökte göra vad vi kunde för att regelverk och ansökningsprocess skulle bli så bra som möjligt. Genom löpande information i nyhetsbrev, utbildningsinsatser och information på vår webb, om hur du som arbetsgivare kunde förbereda verksamhet och medarbetare inför lagändringen, har vi också försökt bidra till att underlätta omställningen.
Här träffar Emma Henriksson, Famnas styrelse, och jag äldreminister Anna Tenje (M) för att prata om kompetensutveckling i äldreomsorgen och att vi vill se ett fortsatt Äldreomsorgslyft.
En del medarbetare i vården och omsorgen har inte den kompetens som krävs för att nå den skyddade yrkestiteln undersköterska och det finns också andra kompetensbehov. Vi i Fremia har därför varit angelägna om att det blir en fortsatt statlig kompetenssatsning inom äldreomsorgen och välkomnade regeringens besked att det blir ett fortsatt Äldreomsorgslyft. Vi ser också behov av förändringar i satsningen för att den ska fungera bättre för Fremias medlemmar. Framför allt bör det bli möjligt att finansiera uppdragsutbildning med hjälp av de statliga pengarna. På så vis skulle våra medlemmar kunna skräddarsy utbildning utifrån sina medarbetares behov.
Inte minst via min expertroll i Famnas ESF-stödda projekt för att stötta medarbetare hos fem idéburna vård- och omsorgsgivare i Stockholmsområdet att nå den skyddade yrkestiteln, har vi fått syn på utvecklingsbehov inom vuxenutbildningen. Det är framför allt i svenska som medarbetare tycks ha behov av att komplettera sina kunskaper. Vad vi framför allt skulle vilja se hos komvux är därför möjligheter att läsa fristående kurser i yrkessvenska inriktad på vård och omsorg. Men det verkar saknas helt i dag. Det är ett allvarligt glapp i utbildningssystemet. I synnerhet som regeringen har tillsatt en utredning om språkkrav för personal i äldreomsorgen.
Om vi ska vi klara kompetensförsörjningen i äldreomsorgen måste krav kombineras med att det erbjuds möjligheter till kompletterande utbildning för dem som behöver stärka sin yrkesinriktade språkkompetens. Fremia uppmuntrar också våra medlemmar att satsa på språkutvecklande arbetssätt på arbetsplatsen, där god hjälp finns att få i Vård- och omsorgscolleges olika utbildningar och verktyg för chefer och medarbetare.
Nya möjligheter för idéburen välfärd
Sedan 1 januari i år finns lagregler som gör det möjligt för statliga myndigheter, kommuner och regioner att rikta upphandlingar och LOV-system till idéburna organisationer i välfärden. Tillsammans med Famna har vi uppmärksammat landets kommun- och regionledningar på de nya möjligheterna. Vi har träffat kommun- och regionpolitiker och tjänstepersoner, ofta tillsammans med medlemmar i olika konstellationer, för att uppmuntra dem att dra större nytta av idéburen sektors särart. Vi har också, tillsammans med Famna, lyft fram de möjligheter som idéburna offentliga partnerskap (IOP) innebär för det offentliga att, tillsammans med våra medlemmar, ta sig an samhällsutmaningar.
Här träffar Ulrika Stuart Hamilton, Famna, och jag regionrådet Talla Alkurdi (S) för att prata om förutsättningarna för mer idéburen hälso- och sjukvård i Region Stockholm.
Vi har varit med på partievenemang och där pratat med ledande politiker om förutsättningarna för civilsamhället och idéburen sektor. Det har varit värdefullt. Men än viktigare för att det ska bli riktig verkstad är att ni medlemmar har en levande diskussion med politikerna i er egen region och kommun. Bjud gärna in ledande politiker på besök och en fika i er verksamhet. Berätta vad ni bidrar med varje dag och hur ni tillsammans, med rätt förutsättningar, kan göra samhället ännu lite bättre.
I förra veckan kom den glada nyheten att Kammarkollegiet sänker den årliga avgiften till registret för idéburna organisationer från 12 000 kronor till 1 600 kronor. Det är en påverkansseger för Famna, Fremia och våra medlemmar. Nu får äntligen fler medlemmar råd att registrera sig och registret kan bli till nytta.
Ett plus ett ska bli tre
I min betraktelse över året nämner jag Famna många gånger. Det är ingen slump. Vi har många gemensamma idéburna medlemmar, våra kanslier sitter tillsammans och vi samarbetar sedan länge på daglig basis i påverkansarbetet. Efter stämmobeslut i båda organisationerna under året, har Fremia och Famna slutit samverkansavtal för att ytterligare fördjupa och vidareutveckla vår samverkan. Genom ett nära samarbete ökar vi medlemsnyttan och blir en starkare kraft för våra gemensamma medlemmars intressen. Det ser jag fram emot att vara en del av. Och framför allt är jag övertygad om att en starkare idéburen sektor är till gagn för en positiv samhällsutveckling.
Nu lackar det mot jul. Jag skulle vilja passa på att önska alla engagerade medlemmar en fröjdefull jul och ett gott 2024!