”Idéburen sektor har en hemläxa att göra”

Intervju med Nilla Helgesson, direktor, Skyddsvärnet anno 1910

Skyddsvärnet anno 1910. Namnet lämnar ingen tvekan om att det är en verksamhet med anor, och här har storverk uträttats genom åren. Men de vilar inte på lagrarna. ”Jag vill se en verksamhet med förändrade och förändrande arbetssätt – en verksamhet i tiden.” Det säger direktor Nilla Helgesson, en handlingsmänniska med en offensiv, expanderande idéburen välfärd i sikte.

Familjehemsvård, träningslägenheter på uppdrag av socialtjänst och kriminalvård, stödboende, skyddat boende, halvvägshus, sociala företag, trygghetsvärdar… Uppräkningen skulle kunna fortsätta, Skyddsvärnets verksamhet är diger. Det är nästan så att man skulle kunna tro att det offentliga äntligen och på riktigt fått upp ögonen för den idéburna sektorn.

– Ja och nej, svarar Nilla Helgesson, direktor på Skyddsvärnet anno 1910 och sedan 2016 ledamot i styrelsen för Famna – Riksorganisationen för idéburen välfärd.

– Det beror på var i upphandlingshierarkin som du rör dig. När de som köper tjänster arbetar hyfsat nära handläggarna eller enhetscheferna; ja, då märks det absolut att de skulle vilja anlita oss i större utsträckning än vad som görs i dag. Även de ser värdet av en verksamhet där eventuellt överskott plöjs tillbaka ner i verksamheten. Men då måste upphandlingsreglerna se annorlunda ut. 

Upphandlingsreglerna måste se annorlunda ut.

Här är, igen, den idéburna välfärdens käpphäst: upphandlingsreglerna måste förändras. Skyddsvärnet anno 1910 har under de senaste åren varit något av svenska mästare inom den idéburna sektorn när det gäller att lägga anbud. Ända sedan början av 1990-talet har de svarat på upphandlingar. Därför kan de allt och lite till om frågan.

– Väldigt lite har hänt vad gäller hur reglerna utformas. Det är fortfarande lägsta pris som gäller och mycket litet av kvalitetsparametrar spelar in. Med mindre rigida upphandlingsregler skulle den idéburna välfärden kunna växa. Men var får vi resurserna ifrån? Vi har ett systemfel när vi tvingas avsluta vissa projekt i förtid. 

2 juni 2022 togs ett riksdagsbeslut som ska underlätta för idéburna verksamheter, bland annat genom att offentliga upphandlingar ska kunna riktas särskilt till idéburna organisationer. Beslutsfattarna har, kommenterar Nilla, visat mer handlingskraft i frågan än de gjort på årtionden.

Beslutsfattarna har visat mer handlingskraft i frågan än de gjort på årtionden.

– Nu har beslutet äntligen gått igenom och till största delen är det vad vi önskade – ett stort och härligt steg i rätt riktning. Plattformen är klar. Nu ska den bara användas i praktiken också.

Hemläxan ska göras

Om du formulerar ett budskap i tiden för den idéburna välfärden – hur skulle det låta?

– Vi har en hemläxa att göra, svarar Nilla. Många organisationer inom civilsamhället har funnits i mer än 100 år och har historiskt gjort enorma framsteg och tagit fram banbrytande innovationer. Men vad gör vi i dag som är banbrytande?

Nilla vill ställa de obekväma, kritiska frågorna till sin egen sektor.

– Vi ska vara mer vågade. Sådant som vi kan titta tillbaka på om 50 år och säga: ”Det där gjorde vi bra!” 

Ett exempel på nytänk inom sektorn är Idéburet offentligt partnerskap, IOP, som lanserades för tio år sedan. Men för att det ska få riktigt genomslag behövs en IOP-lag, menar Nilla.

– En ny lagstiftning som reglerar IOP skulle kunna bidra till att fler upphandlingar tippar över till förmån för den idéburna välfärden.

Ny lagstiftning som reglerar IOP skulle gynna den idéburna välfärden.

Nilla vill se en större variationsrikedom inom sin sektor. 

– Människor är människor. Vi är olika och alla hjälps inte av samma sak. Därför ska ”smörgåsbordet” bli mer varierat och ibland mer improviserat. 

Ett exempel är Skyddsvärnets arbete under flyktingkrisen 2015. På kort tid startade de den första europeiska föreningen för ensamkommande barn. Medel anslogs för fyra års arbete, sedan blev föreningen självgående.

Förutsättningar för expansion

Andelen idéburen välfärd i Sverige ligger i dag på 3 procent.

I en tid av allt starkare kritik mot vinster i välfärden, borde då inte den idéburna sektorn kunna expandera enormt?

– Absolut! Målet är att 10 procent av den totala välfärden i Sverige ska vara idéburen senast år 2030 – Tio2030. Andra länder som Danmark, Norge och Tyskland ligger långt före oss i Sverige.

10 procent av den totala välfärden i Sverige ska vara idéburen senast år 2030.

”Non-profit” för Skyddsvärnet innebär att de saknar ägare i den sedvanliga, marknadsekonomiska meningen. Detta är i sig en motor för expansion eftersom all vinst återinvesteras i de egna verksamheterna – eller i nya. 

– Vi kan starta upp nya verksamheter och skapa projekt som går i linje med vår vision och våra värderingar, säger hon.

Kriminalvården var startskottet

Ute på den skånska landsbygden, där Nilla växte upp, fick hon civilsamhället i modersmjölken. Mamman var fackligt aktiv, själv var hon med i simklubben.

– Min pappa var på 1970-talet en av Sveriges första dagpappor och under ett par år hade vi ett inkvarterat spädbarn som blev som ett halvsyskon. 

Nilla drogs till de utsatta och till kriminalvården, utbildade sig till kriminolog och arbetade på anstalt och häktet – däribland det beryktade Kronobergshäktet. Hon fortsätter:

– Jag är glad för mina år där, jag lärde mig jättemycket, men det är skönt att inte vara kvar. Jag lirade inte så bra med offentlig sektor; det var alldeles för långsamt och byråkratiskt.

Hon blev chef på Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare, RFS, enda organisationen här i landet som arbetar med laganknutna frivilliguppdrag, som exempelvis gode män samt stöd- och kontaktpersoner inom socialtjänsten. Nilla berättar:

– Det hade ju ofta kopplingar till kriminalvården. Jag älskade att arbeta med dessa intressanta och ofta komplexa människor. Och så är det en liten organisation med anställda som brinner för tillväxt och utveckling, och som inser att om vi inte går framåt så trillar vi snabbt av pinn och avvecklas. 

Om vi inte går framåt så trillar vi snabbt av pinn och avvecklas.

När Nilla började på RFS var de fyra anställda, när hon slutade var de tretton. Hon kom vissa av internerna nära och var många gånger övervakare för dem utanför murarna. 

Handling framför prat

Nilla tittar tillbaka på ett 1970-tal när många organisationer stod på barrikaderna. R-förbunden stred för humanare vård och en film kunde heta ”Släpp fångarne loss det är vår” – fjärran från dagens strafftänk. Men det blev också ganska mycket prat, som inte alltid utmynnade i handling.

– Skyddsvärnet säger: ”Ja, vi ska tycka, vi ska bilda opinion. Men framför allt ska vi ha verkstad.” Vi har utvecklat en holistisk syn där vi tar ett stort ansvar för målgruppen, men de ska också ta sitt eget ansvar och det ska finnas konsekvenser. 

Framför allt ska vi ha verkstad.

Det måste, anser Nilla, finnas ett system som ”kickar in” så att målet för arbetet med de utsatta ska vara att de inte åter hamnar på botten. Och det, slår hon fast, är också bra för den samhällsekonomi som till sist får stå för slutnotan.

– All forskning visar att prevention är jätteviktigt, att arbeta även i de låga åldrarna. Barn till utsatta löper större risk att själva komma på kant med samhället. Men då räcker det inte att tänka i mandatperioder. Det är ett långsiktigt arbete där resultatet kanske inte visar sig förrän efter 10–15 år.

Dansa motvalls

Vi lever i ett samhälle där dansen styrs av individualism och där det handlar mer om att vara ”kundborgare”, snarare än medborgare.

Känner du att civilsamhället dansar tillräckligt motvalls för att attrahera en ny generation?

– Många ungdomar vill vara volontärer, men inte på samma sätt som tidigare generationer. De kanske vill göra något en termin eller ett år, och sedan gå vidare till något annat. Vi måste kunna hantera att de inte vill ha ”livstidskontrakt” och gå dem till mötes, säger Nilla.

De måste också veta att sektorn finns, poängterar hon. Det finns en allmän brist på kunskap om civilsamhället och den idéburna sektorn. Den idéburna välfärden måste synas och påverka, inte bara beslutsfattare utan hela samhället. Skyddsvärnet har till exempel en egen podd.

Den idéburna välfärden måste synas och påverka.

– Vi måste hjälpas åt att göra reklam för idéburen välfärd så att människor förstår vilka vi är och väljer oss! I det arbetet spelar Fremia och Famna en stor roll.

Det motiga i arbetet är när man förlorar ett ramavtal efter många år. Beställaren kanske vinner en krona per klient och dygn.

– Till vilken nytta?, frågar Nilla retoriskt. Klienterna mår inte bra av att flytta runt i takt med utfall av upphandlingar.

Motgångarna vägs upp av guldkornen; att se när en individ lyckas resa sig till ett anständigt liv eller när den egna verksamheten vinner en viktig upphandling. Lägg till utmaningarna med att leda i förändring, där förnyelse av inriktning, samverkansformer och arbetssätt hela tiden rullas ut – då trivs Nilla som fisken i vattnet.

 

Text: Christian Wigardt
Foto: Anette Palm-Wigardt

Uppdaterad
för 8 månader sen

Relaterat innehåll