Mikrofonden vill överbrygga det finansiella gapet i civilsamhället

Intervju med Mikrofondens vd Ylva Lundkvist Fridh

Mer pengar, kunskap och samarbete. Det är receptet för att växla upp den sociala ekonomin i Sverige, enligt Mikrofondens vd Ylva Lundkvist Fridh. Offentlig sektor – och hela samhället – har mycket att tjäna på en sådan utveckling, menar hon. Mikrofonden fick nyligen Svensk Kooperations pris för kooperativ utveckling.

Mikrofonden är kooperationens och civilsamhällets egna riskkapitalister, om än i ganska liten skala. Hittills har de investerat 17 miljoner kronor i 121 olika verksamheter. Det innebär en genomsnittlig finansiering på cirka 140 000 kronor.

– Det är verkligen mikrofinansiering vi håller på med. Våra investeringar bär sig tack vare ideellt arbete, både hos oss och hos våra kunder. I den privata sektorn är det inte ovanligt med enskilda investeringar på 17 miljoner. Det betyder inte att utväxlingen på våra investeringar är mindre, men värdet är ett annat. Man kan inte räkna med att göra en exit efter fem–tio år och dubbla investeringen. Men samhällsvinsten kan vara oerhört stor, säger Ylva Lundkvist Fridh.

En typisk investering kan vara till ett arbetsintegrerande socialt företag som har en verksamhetsidé, men saknar lokal. Eftersom de inte har någon som kan gå i borgen för tolv månaders hyra, kan de inte få hyreskontrakt. Då går Mikrofonden in med en kreditgaranti på det beloppet, säg 120 000 kronor.

– Plötsligt kan en massa människor som står långt ifrån arbetsmarknaden komma dit och arbetsträna, pensionärer jobbar ideellt och får ökad mening i livet och barn kan få julklappar. Den lilla investeringen ger ringar på vattnet och blir något jättestort för många människor.

Stora vinster för det offentliga

En av Mikrofondens kunder är Vägen ut kooperativen. I samarbete med följdforskare har de undersökt de samhällsnyttiga effekterna av sin verksamhet. Forskarna räknande ut att Vägen ut sparade 55 miljoner kronor för den offentliga sektorn, bara under 2020.

Pytsa in mer pengar i den sociala ekonomin – det tjänar alla på

– Det offentliga plockar ut de stora vinsterna av våra investeringar. Därför bör de bidra mer för att överbrygga det finansiella gap som finns inom den tredje sektorn. I princip alla västeuropeiska länder har system där offentlig sektor går in för att åtgärda detta marknadsmisslyckande. Men inte Sverige.

– Vi hade nyligen ett möte med finansmarknadsminister Åsa Lindhagen (MP) för att påtala problematiken. De som vill hjälpa drogmissbrukare att ta sig tillbaka in i samhället eller flyktingar att integreras måste ha möjlighet att göra det på bästa möjliga sätt. Allt annat är en dålig affär – för det offentliga och för hela samhället. Politikerna behöver pytsa in mer pengar i den sociala ekonomin, det tjänar alla på.

Det här finansmarknadsgapet är själva grunden till att Mikrofonden grundades 2010 av Ekobanken, JAK Medlemsbank, Coompanion och Riksorganisationen Hela Sverige ska leva. Embryot var en av de få kreditgarantiföreningar som överlevde finanskrisen 2008 – den i Västra Götaland – som ombildades till den första Mikrofonden. I dag finns åtta regionala Mikrofonder och en nationell paraplyorganisation med säte i Göteborg.

Mikrofonden erbjuder både coachning och finansiering, i form av exempelvis crowdfunding eller kreditgarantier. De investerar främst i verksamheter inom social ekonomi och lokal utveckling, så kallade sociala företag i enlighet med EU:s definition: De ska ha samhällsnytta eller medlemsnytta i fokus, ha en demokratisk och jämlik organisation och ägande, samt återinvestera merparten av sin vinst i verksamhetens syfte.

Tolkar mellan civilsamhälle och investerare

För några månader sedan presenterade Mötesplats social innovation en svensk delrapport inom European Social Enterprise Monitor, som visar att 88 procent av de sociala företagen i Sverige vill växa. Det största hindret är finansiering och kapital. För många handlar hindret om att de saknar säkerhet och då vill bankerna inte låna ut. Det finns också ett stort kunskapsgap – från både investerare och den sociala ekonomin.

– De pratar inte samma språk, helt enkelt. Ett av våra viktigaste uppdrag är att hjälpa våra kunder att ta fram de beslutsunderlag som behövs för att få traditionell finansiering, att bli finansiellt mogna. Det kan till exempel handla om att översätta en organisations verksamhetsplan till en affärsplan, något som investerare ofta kräver men som föreningar sällan har. Vi blir som en tolk, säger Ylva Lundkvist Fridh.

På samma sätt måste investerare utbildas i hur man investerar socialt, menar hon. De felvärderar ofta risken att investera i sociala företag. Det behövs andra verktyg och utvärderingsinstrument än vid traditionella investeringsupplägg. I stället för att satsa aktiekapital kanske man till exempel går in som investerande medlem i föreningen. Eftersom föreningar inte har samma rapporteringskrav som aktiebolag, är det också svårare för investerare att göra sin ”due dilligence”, sin investeringsbesiktning. Samtidigt är investeringsbeloppen små.

– Storbankerna och andra större investerare har mallar som de går efter. Mikroinvesteringar i föreningar innebär mer arbete och mindre vinst. Så på ett sätt förstår jag varför de inte vill gå in här. Samtidigt har sociala företag hög överlevnadsgrad. Vi har också väldigt låga kreditförluster jämfört med andra sektorer.

Behovet är stort

Svensk Kooperations siffror visar att det startar 400 nya kooperativ varje år. Enligt en rapport från Tillväxtverket är 20 procent av den här typen av företag finansiellt exkluderade. Det innebär att cirka 80 kooperativa start ups står utan den finansiering de behöver. Mikrofonden skulle behöva en fond på totalt 100 miljoner kronor för att täcka behovet. I dag har de 30 miljoner.

Mikrofonen får in medel via crowdfunding, sponsringsavtal och lån från sina medlemmar samt projektfinansiering från exempelvis Vinnova och EFS-rådet. De har även ett samverkansavtal med Västra Götalandsregionen, och ett liknande i Uppsala. Den modellen vill de nu sprida över resten av landet. Ylva Lundkvist Fridh skulle gärna se att övriga civilsamhället och den etablerade kooperationen bidrog mer.

– Vi tänker att kooperationens medlemmar nog skulle vilja bidra, och tycka att det vore bra om en del av deras kapitalförvaltning gick till oss i stället för till exempelvis globala fonder. Om de bara kände till oss.

Att Mikrofonden fick Svensk Kooperations pris för kooperativ utveckling, kan vara början på ökad kännedom tror Ylva Lundkvist Fridh.

–Det är väldigt betydelsefullt att den etablerade kooperationen, som har god ekonomi och har funnits länge, stöttar det vi gör. Det är ett bevis på att vi bidrar och ger den kooperativa sektorn en push. Jag blev särskilt glad för alla våra medarbetares skull runt om i landet. Många arbetar ideellt för oss, parallellt med sitt vanliga jobb på exempelvis en bank. De gör verkligen skillnad, konstaterar Ylva Lundkvist Fridh.

Själv arbetar hon 40 procent som vd för Mikrofonden. Utöver det är hon bland annat engagerad i ett projekt för Skoopi, som handlar om effektmätning av arbetsintegrerande sociala företag, där Mikrofonen är en samarbetspartner. Hon engagerar sig även ideellt i ett lokalt bygdebolag hemma i Stjärnsund i södra Dalarna.

– Bygdeföretag är vanliga på svensk landsbygd. Det handlar ofta om att lokalbefolkningen går samman och tar över fastigheter som tidigare har varit i kommunens drift. Det är förödande för marknadsvärdet på fastigheter, och för gemenskapen bland de som bor på en ort, när skolor eller gamla mataffärer står tomma och förfaller. I stället kan det bli en föreningslokal med gym och klubblokal, eller en kooperativt driven lanthandel. Vi arrangerar exempelvis konserter i vår lokal, Smedjan. Vi har haft besök av bland andra Helene Sjöholm, Lisa Nilsson och Albin Lee Meldau.

Gräsrötter och mer win-win

Engagemanget i bygdebolaget, menar hon, är bra för yrkesrollen som coach i Mikrofonden. Det ger förståelse för hur det går till att arbeta i ett socialt företag.

– Jag har en stark tilltro till gräsrotsarbete, att jobba underifrån på den plats där man bor. Det är det bästa sättet att skapa samhällsförändring. Vi behöver tjata på politiker också, men att själv göra förändringen är egentligen mer tillfredsställande.

Mikrofondens medlemskap i Fremia grundar sig framför allt i att det ska vara en självklarhet att deras anställda ska ha bra kollektivavtal. Men policypåverkan och idéutveckling är också viktiga frågor att driva för en arbetsgivarförening, menar Ylva Lundkvist Fridh.

– Det behövs en gemensam röst för civilsamhället. Vi borde arbeta mer som det privata näringslivet, som lägger jättemycket kraft på gemensam lobbying och idéutveckling. Det är en av anledningarna till att vi blir omsprungna. Vi inom civilsamhället har jobbat för mycket i våra egna öar. Vi behöver mer samverkan inom sektorn och vi behöver stötta varandra mer. Det behövs ett mind shift, vi har varit ovana att tänka i win-win-banor.

– Det känns väldigt positivt att KFO och Idea gick ihop och bildade Fremia. Det är ett tecken på mognad kring samverkan inom den tredje sektorn.

Fremia i sin tur är sedan en tid tillbaka medlemmar i Mikrofonden.

– Det är jättekul, på tal om att få erkännande. Att även större aktörer ser och förstår att vår verksamhet gör skillnad. Vår största fråga – finansiell inkludering av tredje sektorn – är inte bara vår fråga. Den är en fråga för Fremia, för alla Fremias medlemmar och för hela samhället, säger Ylva Lundkvist Fridh.

Text: Jonas Gustafsson

Uppdaterad
den 3 november, 2021