Från KFO och IDEA till ny gemensam organisation

När vi två blir en

Två världar har mötts. Med olika arbetssätt men med en gemensam vision om en ny arbetsgivarorganisation för engagerade arbetsgivare. Det har stötts och blötts och till slut landat i en inriktning som alla skriver under på.

Ann-Katrin Persson och Gordon Hahn är två av de fem personer som har arbetat med den nya arbetsgivarorganisationens inriktning. De är båda entusiastiska inför att KFO och Idea nu kan skapa något helt nytt.

– Alla i gruppen har sett mervärdet, säger Gordon Hahn. Ju större vi blir desto mer resurser får vi för att bistå medlemmarna.

Ann-Katrin Persson poängterar att den nya organisationen kan göra mycket mer än tidigare för de arbetsgivare som utvecklar den idéburna sektorn.

Avsiktsförklaring: Idea och KFO på väg att skapa en ny arbetsgivarorganisation

Inriktningsgruppen är den grupp som strategiskt och operativt ansvarat för att driva samgåendeprocessen framåt. Den består av fem förtroendevalda.

Tre från KFO

  • Jonas Nygren,
  • Elisabeth Wallenius och
  • Gordon Hahn.

Och två från Idea

  • Ann-Katrin Person och
  • Tomas Björsdorff.

De är utsedda av respektive styrelse och är även styrelseledamöter i respektive organisation.

Ann-Katrin Persson, Sensus studieförbund

»Vi blir mer kompetenta och attraktiva när vi samlar oss«, säger Ann-Katrin Persson.

Gordon Hahn, Coompanion

»Ska vi växa så finns det inget annat val än att gå ihop«, säger Gordon Hahn.

Gordon och Ann-Katrin har båda en gedigen bakgrund inom den idéburna sektorn. Gordon är en mångårig kämpe för nykooperativt entreprenörskap. Han är idag ordförande i Coompanion, som över hela landet verkar för tillsammansägt och hållbart företagande. De har 120 kooperativa rådgivare och drygt 1 000 medlemsorganisationer.

Ann-Katrin är förbundsrektor på Sensus studieförbund, som inrymmer Svenska kyrkan, scoutrörelsen TCO-förbunden och en omfattande musikverksamhet. Hon har tidigare bland annat varit kanslichef på Vårdförbundet och VD på Ledarinstitutet. Hon är även ordförande i Studieförbunden i samverkan som är medlemmar i Idea.

Gordon konstaterar att det tveklöst har varit en trevande startsträcka att lära känna varandra.

– Vi kommer från olika delar av sektorn, men har under nästan ett år fritt luftat våra hjärtefrågor och enats om en gemensam vision. Nu är vi så redo vi kan för ett samgående. Vi blir en starkare aktör. Nu kraftsamlar vi. Ska vi växa så finns det inget annat val än att gå ihop.

Identifikation med den egna sektorn

Ann-Katrin ser bara fördelar med den nya arbetsgivarorganisationen.

– Vi blir mer effektiva, kompetenta och attraktiva när vi samlar oss. Det är otroligt viktigt att civilsamhället identifierar sig som den egna sektor det är. När vi jobbar ihop med arbetsgivarfrågorna och ser oss själva som ett civilsamhälle så får vi också effekten att näringslivet och det offentliga ser oss som en egen sektor.

Hon ser inte att dagspolitiken eller samhällsklimatet gör behovet av den nya organisationen större.

– Civilsamhället gör ju fantastiska insatser och fyller funktioner där ingen annan del av samhället verkar. Men behovet av samling i en sektor finns där oavsett kriser i samhället.

Konkret har arbetet i inriktningsgruppen börjat med att lista ett stort antal frågeställningar i behov av mangling. I varje fråga har kanslierna på de båda organisationerna och förbundsdirektörerna fått i uppdrag att ta fram underlag.

Gordon:

– Det gäller att ha blicken på bollen. Se vem vi är till för och varför ett samgående över huvudtaget är aktuellt. Här har vi haft en enorm hjälp av den extremt kunniga personalen på kanslierna i respektive organisationer. De har gett oss rätt underlag så att vi inte har behövt föra dialogen utifrån ett vitt papper.

Ett KFO med blicken på bollen: Ny arbetsgivarorganisation prio

Ann-Katrin:

– Det har handlat mycket om värderingar men också praktiska frågor som stadgar och om hur vi ska verka ihop. Vi har diskuterat, vridit och vänt på frågeställningarna. Sedan har det gått tillbaka till kanslierna för att åter hamna på vårt bord. Vi har fortsatt fram och tillbaka till det att alla har varit överens. Konsensus har varit målet.

Större och starkare

Den gemensamma, överordnade idén är viljan att skapa en större och starkare arbetsgivarorganisation. Grundtonen i gruppen har, säger Ann-Katrin, varit konstruktiv och öppen.

– För mig är skillnaderna mellan KFO och Idea inte så stora egentligen. Men visst ser de två olika ut. Idea har många ideella organisationer inom civilsamhället hos sig. En del små, andra större. Idea som arbetsgivarorganisation är liten, innovativ och snabbrörlig.

KFO har å andra sidan hos sig stora kommersiella aktörer inom kooperationen, bland dem giganterna KF, Coop, Folksam, Fonus och Riksbyggen, som verkar på helt andra marknader. Men KFO har också medlemsorganisationer som är väldigt lika Ideas medlemmar.

Är den här spretigheten, att medlemmarna har så vitt skilda verksamheter och arbetssätt, en tillgång?

Ann-Katrin:

– Absolut! Men det gäller att vi ger de olika organisationerna en egen tillhörighet. Det måste finnas delmängder inom den stora arbetsgivarorganisationen. I de olika delarna kommer man att vara ganska lika varandra. Och massan ger större möjligheter att skapa fler livskraftiga delar. Dessutom finns det mycket att lära av varandra, stora som små.

Gordon Hahn var initialt orolig för att diskussionerna skulle fara iväg.

– Idea har en annan ingång i förhandlingsprocessen och andra hjärtefrågor. Men i samtalen om vad det är som ska styra så förstod vi snabbt varandra och hittade rätt inriktning, säger Gordon.

Olika kulturer möts

Gruppen har förstås dryftat frågan om vad det innebär för medlemmarna med två separata organisationer jämfört med de extra resurser som en gemensam organisation kan ge. Vad ser du framför dig?

Gordon:

– Alla i gruppen har sett mervärdet. Ju större vi blir desto mer resurser får vi för att bistå medlemmarna i frågor om till exempel upphandling och juridik. Vi blir en starkare arbetsgivaraktör med större möjlighet till ökad medlemsnytta. Nu kraftsamlar vi. Ska vi växa så finns det inget annat val än att gå ihop.

Ann-Katrin säger att visst, de olika organisationerna bär med sig olika kulturer och förutsättningar.

– Ändå har vi tagit oss i mål vad gäller det mesta. Eftersom vi har haft ett så bra samtalsklimat och ett gemensamt förhållningssätt så kan jag inte prata
i termer av hinder eller utmaningar. Däremot att få ihop det hela i praktiken i alla delar, där kommer vi att möta utmaningar och hinder.

Finalarbetet, att mura de sista tegelstenarna så att fundament och kropp blir ett, är inte något som inriktningsgruppen ska ägna sig åt.

Gordon:

– Överlag har det varit väldigt positivt. Vi har befunnit oss på samma våglängd och inte haft några elefanter i rummet. Det har funnits gupp i vägen men arbetet har ändå bedrivits mycket vänskapligt och professionellt.

Viktigt har varit inställningen att vi bygger något nytt. Respektive kanslier har pushat för helheten så att det inte har handlat om det ena eller det andra, om två olika förhållningssätt som krockar.

Kollektivavtalet centralt

Idea består av en mängd små och medelstora aktörer. KFO har en stor bas av mindre medlemmar men också några riktigt stora. Gordon, som har 30 års erfarenhet av att arbeta med demokratiska processer, ser det som en säkerhet att stadgarna är tydliga i frågor om demokrati och representation.

– En framgång är att skrivningen om kollektivavtalet anger att det är centralt för medlemmarna. Det är utifrån detta avtal som vi agerar.

Gordon ser att han har lärt sig mycket och fått en större förståelse för den verklighet som möter Ideas medlemmar.

– En fråga som vi inledningsvis pratade mycket om var varför kooperation? Jag förstår att för flera medlemmar i Idea så är det ingen större skillnad om du går in på Coop eller ICA. Det är inget de funderar på. De fokuserar på annat. Men kommer man som jag från kooperationen så har vi en större förståelse för varför kooperation är viktigt.

Gordon vill lyfta fram hur viktigt det är att driva företag och verksamheter kooperativt under en tid av omställning.

– Detta görs med inflytande från dem det berör; konsumenter, producenter, brukare, boende, ägare, medborgare eller arbetare. Logiken i sättet att driva företagen är ju annorlunda från kapitalassociationer.

Gordon hänvisar till internationell forskning som pekar på att kooperativa och ömsesidiga företag är mer uthålliga vid kriser, minst lika innovativa som konventionella företag, anställer fler personer och de anställda trivs bättre.

– Kooperation är ett slagkraftigt, modernt alternativ i nutid, och när vi är post-corona är jag säker på att människor kommer reflektera över nya sätt att driva företag, demokratiskt och hållbart. Den kooperativa modellen är unik i detta hänseende.

Att få med hela sektorn, oavsett om det är civilsamhället eller kooperativa företag, ser Gordon som vitalt.

– Med odemokratiska rörelser på frammarsch är det idag viktigare än någonsin att samlas i en gemensam organisation för att stärka de värden vi står för. Och post-corona kommer människor reflektera över nya sätt att driva företag, demokratiskt och hållbart.

Gordon andas tillförsikt. Den nya organisationen är på rätt väg. Nu ska medlemmarna med på tåget.

– Vi har enats om grunden, de associationsformer under vilken företagen inom vår sfär ska byggas. Med god vilja kommer resten av bygget att stå stadigt.

För Ann-Katrin är den nya organisationen en hjärtefråga.

– Det innebär en kraftsamling att skapa något nytt tillsammans som medlemsorganisationer, något som gynnar såväl delarna som helheten. Jag hoppas verkligen att de två stämmorna säger ja.

Foto: Peter Knutsson.