Therése Wallén. Foto: Jenny Bennheden Carpvik.

En av Therése Walléns drivkrafter är tron på att kunna göra skillnad och varje människas inneboende kraft.

Hon är från början gymnasielärare i samhällskunskap och historia, och har tidigare även arbetat som rektor. Sedan 2019 är hon director på FVBU, Föreningen för värdefulla barn och ungdomar, som bland annat driver fristående förskolor i Sverige och utomlands. Hennes engagemang lyser igenom dataskärmen. Det, tillsammans med en stor dos mod, har hjälpt henne hantera de utmaningar som coronakrisen fört med sig. Utmaningar hon delar med ledare inom många andra verksamhetsområden där det ingår i själva yrkets DNA att jobba nära andra människor.

− Det finns alltid en risk att ett barn bär på en smitta som vi inte känner till. Men vårt jobb ser ut som det gör, vi kan ju inte strunta i att ta upp barnen när de gråter, säger Therése.

Genom hela pandemin har de var tvungna att fatta beslut trots att det saknats information.

− Det gick inte att vänta på att någon skulle säga hur vi skulle göra, det var bara att agera trots att det inte fanns så mycket riktlinjer till en början.

Riskbedömningar gav trygghet

Mycket var ovisst i början. Skulle smittan komma till Sverige? Skulle förskolor och skolor behöva stänga även här, liksom i grannländerna? Och vilka var egentligen riskgrupperna?

I krisens början har Therése dagliga avstämningar med rektorerna på morgonen för att bolla olika coronarelaterade frågor, till exempel de svåra avvägningarna vid medarbetares förkylningssymptom. De gör riskbedömningar och krisplaner, något som blir en trygghet i allt det osäkra. De inför nya rutiner kring handtvätt och städning och informerar tidigt vårdnadshavarna. All hämtning och lämning ska nu ske ute. Träffar med specialpedagoger liksom utvecklingssamtal blir digitala.

− Vi försökte se var smittriskerna kunde finnas och hur vi kunde minimera dem. Det gav ett lugn att vi var på alerten. När det sedan kom nya riktlinjer så ändrade vi våra rutiner.

De ritar upp olika scenarier, till exempel hur de olika kommunerna skulle agera vid en eventuell landsomfattande stängning av förskolor och om de i så fall kunde få stöd från dem. Men även hur de själva skulle agera vid personalbortfall:

− Vad gör vi om vi plötsligt inte har personal? Vilka barn ska vi prioritera att ha en öppen verksamhet för? Kan vi samarbeta med andra?

FVBU:s förskolor är utspridda över landet, från Östersund i norr till Småland i söder. Eftersom situationen såg så olika ut i olika delar av landet behövde förskolorna göra egna riskbedömningar och krisplaner utifrån deras specifika förutsättningar och kommuntillhörigheter. I vissa kommuner skulle det vara möjligt för barnen att gå i kommunens förskola. I andra inte. På vissa förskolor fanns möjlighet att anpassa verksamheten.

− Vissa har ganska goda förutsättningar, till exempel att man kan vara ute med en stor mängd barn med ett färre antal pedagoger. Därför kunde vi inte säga att nu gör alla så här.

Föränderlig verksamhet

Och flexibilitet är något som präglat FVBU:s verksamhet genom föreningens långa historia.

− Vår verksamhet har hela tiden förändrats utifrån de behov som funnits för barn och ungdomar i Sverige men även utomlands.

FVBU bildades 1903 i Arboga och hette då Föreningen för värnlösa barns fostran. Den grundades av några engagerade metodistpastorer som ville förbättra situationen för fattiga och föräldralösa barn och verksamheten har sedan dess präglats av en kristen värdegrund.

− I början handlade det mycket om att samla ihop pengar för att ge fattiga barn mat. Även för att så småningom starta barnhem. Hela tanken var att beskydda de små barnen.

1915 startade man Gerdahemmet, FVBU:s första barnhem i Åby utanför Norrköping. Vartefter samhället utvecklades och staten tog över ansvaret för föräldralösa barn lades föreningens barnhem ner. Flera av dem utvecklades till hem för barn med funktionsvariationer tills även det blev statens ansvar. 1986, när det blev möjligt att starta privata förskolor i Sverige, startade de sin första förskola i Eksjö. Idag driver FVBU tolv förskolor i Sverige samt förskolor och hjälpverksamhet i Sierra Leone och Litauen.

Ovisshet kring gravida och covid-19

Trots att det gått ett år sedan pandemin brakade loss är det mycket som fortfarande är ovisst. 

− Hur ska vi tänka kring gravida som jobbar i verksamheten då det finns en risk att barnet föds för tidigt? Kan jag på mitt samvete säga att risken är så liten? Det kan jag aldrig veta.

Folkhälsomyndigheten har länge varnat för att det kan finnas ökad risk för gravida men det är först nu som myndigheterna kommit med riktlinjer.

I situationer där varken arbetsmiljöexperter eller myndigheter har något svar, kan det hjälpa att fundera på sitt eget syfte med beslutet, menar Therése:

− Om jag kan känna att mitt uppsåt är gott, så känns det lättare att fatta beslut även om det är mycket som är ovisst runtomkring.

I deras särskilda riskbedömningar kom de fram till att de inte kunde garantera att det var riskfritt för gravida att arbeta i alla lägen. I några fall gjordes därför bedömningen att de inte skulle jobba och de beviljades graviditetspenning från Försäkringskassan.

Rutinerna sitter i ryggmärgen

Jämfört med i våras när pandemin bröt ut är det mycket lugnare nu, trots en annalkande tredje våg. Rutinerna sitter i ryggmärgen hos både medarbetare och barn.

Att de gjort vad de kan för att minimera risker verkar ha gett resultat då de hittills klarat sig från en större smittspridning. Men sjukfrånvaron har varit hög bland pedagoger, på vissa håll har det till och med varit osäkert om de skulle kunna hålla förskolan öppen dagen därpå. Men att plocka in många nya vikarier kan i sig innebära en risk.

− Vi har försökt klara oss när det går och använda samma vikarier. Hittills har vi inte behövt stänga någon verksamhet då det ofta gått hand i hand med att barnen också varit sjuka.

Att våga agera trots bristen på information

Oron bland medarbetare har varit stor, både för att själv bli smittad och för att ta med sig smitta hem. Therése känner ändå att de kunnat bemöta oron, ingen har behövt vara hemma på grund av den. Och att de har gjort vad de kunnat för att minimera risker, även försökt göra individuella anpassningar där det går.

− Mer kan vi heller inte göra, vi är inne i den här pandemin och det ser likadant ut för alla. Vi fyller en viktig samhällsfunktion och behöver ha vår verksamhet igång.

Therése tror att hennes engagemang delvis fötts ur hennes tro på att det går att förändra världen. Hon inspireras av andra människor som genom mod vågar agera i svåra situationer. Och mod, menar hon, är något som krävs för att kunna leda en organisation genom en kris:

− För mig är mod dels att man vågar gå före ibland om det behövs. Vara öppen och tydlig för att ingjuta mod i hela organisationen, för att rektorerna också ska våga agera. Men också att våga säga att man gjort fel om man upptäckt det.

Therése Walléns tre tips till arbetsgivare:

1. Gå ut och informera så tydligt och tidigt du kan om vad som gäller så att det finns något att förhålla sig till.
2. Våga fatta beslut även om ovissheten är stor. Man kan fråga sig själv: på vilka grunder gör jag det här? Det är viktigt att försöka lugna ner sig själv och hinna reflektera, men ändå våga ta beslut även om man inte har all fakta att tillgå.
3. Bygg ett tryggt team som kan agera tillsammans och där allas synpunkter får ta plats. Där ni vågar lyfta upp det som är svårt och jobbigt men samtidigt också kan hämta styrka från varandra.

Text: Elin Sahlin

Publicerad 2021-03-10