Bris – ännu viktigare i oroligare tider

Intervju med Magnus Jägerskog om Bris arbete för att stödja barn och att organisera volontärer.

Bris, Barnens rätt i samhället, är en av Sveriges ledande barnrättsorganisationer och som varje dag kämpar för ett bättre samhälle för barn. I en tid som präglas av kris, krig och klimatpåverkan ökar oron bland barnen, men också engagemanget för att stötta de barn som behöver det. Bris höjer ambitionsnivån och är redo att växla upp för att möta behovet.

Med utgångspunkt i att stödja barn utifrån barnets behov driver Bris generalsekreterare Magnus Jägerskog verksamheten framåt. När många väljer att hålla igen ser han i stället möjlighet att göra mer. Och behovet finns. Bris årsrapport visar att antalet samtal från barn som söker stöd har blivit fler. Från 2021 till 2022 ökade antalet kurativa kontakter med barn med 7 procent. 

Magnus Jägerskog är generalsekreterare för Bris sedan 2016. Han är bland annat också ledamot i Arvsfondsdelegationen, Regeringens Barnrättsdelegation, Child Helpline International, Prins Gustaf Adolfs och Prinsessan Sibyllas minnesfond och i Fremia. Han har själv lång erfarenhet av att engagera sig inom civilsamhället, bland annat som idrottsledare.

 

Klimatförändringar, pandemi, krig, inflation och elbrist. Ångesten är påtaglig och vissa har inte längre mat på bordet. Det som händer i omvärlden ger starka avtryck i barns liv.

– Att det varit oroligt i samhället de senaste åren märks av i den nationella stödlinjen. Barns samtal till Bris fortsätter att öka och att samtalen av mer allvarlig karaktär blir fler är oroande. I kristider behövs fler insatser, säger Magnus Jägerskog och berättar att det görs satsningar inom Bris för att utöka verksamheten.

Stöd till barn erbjuds bland annat på chatforum, genom punktinsatser och via professionella mottagningar. Den nationella stödlinjen för barn är numera öppen dygnet runt. Linjen, med det officiella numret 116 111, är idag välkänd.

– Jag upplever att fler människor har fått upp ögonen för att den finns. Den ökade kännedomen har också gjort att fler engagerar sig och vill bidra till verksamheten.

Finansiering

Bris verksamhet drivs till 75 procent av insamlade medel från privatpersoner, företag och stiftelser med flera. Risken finns att givandet minskar i en lågkonjunktur, när fler kämpar med ekonomin. Magnus Jägerskog förväntar sig att det kommer att synas i större utsträckning senare i år, än har givandet till Bris inte minskat. Den nationella stödlinjen för barn är delvis offentligt finansierad och riktade medel betalas ut för olika projekt.

– Vi har vuxit mycket de senaste åren för att stärka vår verksamhet för barn i utsatta situationer och vi räknar med att växa ännu mer framåt. Jag är övertygad om att en riktigt bra verksamhet kommer att få det finansiella stöd som behövs. Den här målgruppen har reella behov som samhället inte kan blunda för.

Internationell samverkan

Bris verksamhet sker främst i Sverige, men driver även verksamhet i andra länder och samverkar internationellt med flera systerorganisationer. Stödlinjer med samma officiella nummer finns i flera andra länder i Europa. I Ukraina drivs till exempel linjen av La Strada Ukraine, som tar emot samtal från barn som befinner sig mitt i kriget.

Liknande help-lines finns i andra länder världen över och Magnus Jägerskog representerar de europeiska stödlinjerna i den samordnande globala organisationen Child Helpline International (CHI). Mycket av inspirationen till hur Bris kan utveckla sin verksamhet kommer från det internationella nätverket.

– Det har hänt mycket sedan 1980 då Bris öppnade världens första stödlinje. Efter hand har flera länder tagit efter och nu finns det närmare 170 helplines spritt över 140 länder. Att barn ska ha tillgång till det för att kunna larma om våld i hemmet, få stöd i olika livssituationer eller bara få prata om vad som händer i skolan – med någon utanför skolan – lyfts numera fram som en viktig rättighet, inte minst i rapporter och strategier från EU.

Anställda och ideell arbetskraft

Bris är både arbetsgivare och organisatör för ideellt engagemang. Till arbetet med stödkanalerna anställs alltid utbildad personal, de allra flesta är socionomer. Andra uppgifter, som att driva opinion, hålla infoträffar i skolor, nätverkande och viss administration sköts även av ideella krafter. Och volontärerna står på kö.

– Det värmer och det här engagemanget betyder så otroligt mycket. Vi försöker hitta olika vägar för att ta vara på det. Samtidigt jobbar vi för att volontärerna ska bidra med bra insatser.

Introduktion hålls för både nya medarbetare och volontärer. Resurser investeras i utbildningar och volontärerna kopplas ihop med anställda som har i uppgift att stötta, bolla och hjälpa till på olika sätt när det behövs.

– Att jobba med volontärer i större utsträckning ställer krav på att det finns en organisationsstruktur med utbildning och uppföljning. Vi har personal som är anställd för de uppgifterna och vi investerar tid och kraft i det. Lägger vi en bra grund så får vi igen det många gånger om.

Genom medlemskapet i Fremia har Bris kollektivavtal för sina anställda tjänstemän, som reglerar arbetsgivarens och arbetstagarens förhållande till varandra.

– Det ger stabilitet för både medarbetare och oss som arbetsgivare, och det finns en bra struktur för arbetsgiveriet i det. Till Fremia vänder vi oss för att få stöd och hjälp i hur vi ska agera som arbetsgivare i olika situationer. Det är en trygghet.

En sektor med potential

Bris medlemskap sträcker sig nästan 30 år bakåt i tiden, från 1995. Innan Fremia bildades tillhörde Bris Idea. Magnus Jägerskog är ledamot i Fremias styrelse och var med i processen när KFO och Idea gick samman för att bli Fremia.

– Att bilda Fremia var viktigt, inte minst för att kunna driva frågor kring förutsättningarna för civilsamhälle, idéburen verksamhet och kooperation. Fremia har konsoliderat sig och är en starkare organisation. Vi hörs i den allmänna debatten och kommer att positionera oss ytterligare. Vår sektor bidrar till en positiv samhällsutveckling och har kapacitet att växa. Mångfalden är vårt kännetecken, olikheterna ska inte slipas bort, det unika är vår styrka. Men vi ska ta vara på de gemensamma nämnarna. Och viljan att hitta lösningar som bygger på det är stark.

 

Text: Eva Dovresjö
Foto: Fredrik Hjerling