Personlig assistans produceras till en betydligt lägre kostnad hos fristående anordnare, jämfört med hos kommunerna. En genomsnittlig kommun har 27 procent högre kostnad än en genomsnittlig fristående anordnare. Det visar en ny rapport som Grant Thornton har gjort på uppdrag av Vårdföretagarna.
I rapporten analyseras den personliga assistansens samhällskostnader, och hur kostnaderna ser ut hos olika huvudmän. Jämförelsen visar att de fristående anordnarna är mer kostnadseffektiva, men samtidigt att deras marginaler är mycket hårt pressade.
– En fristående anordnare har helt enkelt inte möjlighet att skjuta till några andra medel utan är helt hänvisade till den schablonersättning som bestäms av regeringen och som har urholkats under de senaste 10 åren, säger Henrik Petrén, branschansvarig för personlig assistans hos Fremia.
Mellan åren 2000 och 2014 ökade schablonersättningen med i genomsnitt 3,3 procent per år. Sedan 2014 har ökningen varit endast 1,7 procent per år. Lönsamheten för de privata assistansbolagen har sjunkit med drygt en procentenhet under de senaste två åren från redan låga nivåer under 2020.
Tydlig bild av underfinansieringen
– Orsaken är förstås att den låga uppräkningen av timschablonen inte motsvarar kostnadsökningarna. Om denna trend tillåts fortsätta dröjer det inte länge innan assistansanordnarna inte ens får täckning för sina kostnader, säger Henrik Petrén.
Han tycker att rapporten ger en tydlig bild av hur den långvariga underfinansieringen av den personliga assistansen är ohållbar, och av att den personliga assistansen är en optimal och kostnadseffektiv serviceform för dem som har behov av den.
– En långsiktigt hållbar finansiering måste bygga på att man utgår från de faktiska produktionskostnaderna och att schablonersättningen värdesäkras i förhållande till dessa. Det är hög tid för en indexerad assistansersättning. Det är också kravet från Fremia och de assistansberättigades organisationer i kampanjen Rimliga villkor.
