En av panelerna under riksdagseminariet om anmälningsplikten bestod av Petter Skogar, vd Fremia, Andreas Holmberg, biskop, Stockholm stift, Göran Sundström, professor i statsvetenskap, Stockholms universitet, och Sara Svensson, Sverigechef, Rädda Barnen. 

Förslaget om anmälningsplikt – eller utökat informationsutbyte – skulle, om det blir verklighet, innebära att offentliganställda blir skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Det gäller bland annat professioner inom skola, vård och omsorg samt bibliotek och olika myndigheter. Det är fortfarande oklart i vilken utsträckning privata och idéburna utförare skulle påverkas.

Men vad skulle det innebära för professionerna i praktiken om förslaget blev verklighet? Vad skulle det innebära för offentlig sektor och för samhället i stort? Det diskuterades i dag under ett riksdagsseminarium. Medverkade gjorde olika berörda svenska aktörer, politiker samt internationella gäster med erfarenheter av liknande lagar i Europa. Fremia representerades av vd Petter Skogar.

Anmälningsplikten kritiseras av många

Frågan om Sverige ska införa en anmälningsplikt är kraftigt omdiskuterad och kritiserad. Det märktes också under seminariet, som inleddes med en panel med representanter från de fackförbund som berörs mest av förslaget.

Diskussionen handlade bland annat om hur en anmälningsplikt skulle krocka med de drabbade yrkesprofessionernas yrkesetiska koder, som handlar om att verka för varje individs rätt till hälsa, barns rätt till utbildning och ett yrkesansvar att motverka kränkningar. De fackliga representanterna beskrev vilken etisk stress en anmälningsskyldighet skulle skapa för medarbetare.

Påverkar samhällskontraktet

Panelen pekade vidare på risken att det skulle skapa misstro mellan kollegor – ska vi följa lagen och anmäla en papperslös som vi möter i yrket, eller följa våra yrkesetiska koder? Det ger svåra problem för både chefer och medarbetare på arbetsplatser och påverkar i förlängningen kompetensförsörjningen till yrken där det redan i dagkan vara svårt att rekrytera. Panelen med fackliga representanter var enig om att om att frågan ytterst handlar om vilket samhälle vi vill ha.

– Den anmälningsplikt som nu utreds påverkar hela samhällskontraktet, där tillit är grunden. Vad händer i ett samhälle där människor tvingas ange varandra? Vi har sett sådana samhällen och exemplen förskräcker, sa Göran Arrius, ordförande, Saco.

Bred mobilisering avgörande

Under seminariet gjordes också en internationell utblick. Michelle Levoy från det europeiska nätverket PICUM, som arbetar med frågor som rör papperslösa, menade att många som lever utan papper redan är rädda för att exempelvis söka vård. Att införa regler som ökar deras rädsla att ha kontakt med det offentliga är inhumant, anser hon.

Levoy pekade på att en bred mobilisering av civilsamhällesorganisationer och professionsförbund har varit avgörande för att stoppa, alternativt avskaffa, liknande lagstiftning i andra EU-länder som Italien och Storbritannien.

Michael Zwart från Amsterdams polismyndighet pekade på deras erfarenheter av hur viktigt det är med tillit för att papperslösa ska våga gå till polisen och anmäla att de utsatts för trafficking, allvarliga kränkningar på arbetsplatser och andra kriminella aktiviteter som droghandel. En anmälningsplikt skulle allvarligt påverka den benägenheten, och i många avseenden fördjupa skuggsamhället.

Fremia emot lag om anmälningsplikt

Fremias vd Petter Skogar deltog i panelen ”Hur påverkas papperslösa, medborgare och samhället i stort av förslaget?” Fremia har tidigare deltagit i en hearing på Regeringskansliet i frågan, och tydligt uttryckt vårt motstånd mot att en lag om anmälningsplikt införs.

– Fremias medlemmar kommer i hög grad från civilsamhället och den idéburna sektorn. En anmälningsskyldighet skulle strida mot allt som de står för som organisationer, de möter människor i ögonhöjd och gör barnkonvention och mänskliga rättigheter i sina handlingar, varje dag, sa Petter Skogar.

Han pekade också på hur svår en anmälningsplikt skulle vara ur ett arbetsgivarperspektiv. Det skulle försätta chefer och medarbetare i svåra etiska dilemman. Skulle en civilsamhällsorganisation som befarar att ett barn far illa i en familj som lever utan papper våga göra en orosanmälan till socialtjänsten?

– En anmälningsplikt skulle allvarligt försvåra det samarbete mellan civilsamhället och det offentliga som behövs mer än någonsin, sa Petter Skogar.

Det skulle innebära ett stort arbetsmiljöproblem, fastställde han. En anmälningsplikt skulle också skapa stora problem när det gäller lojalitetsprincipen, som innebär att en arbetstagare ska vara lojal mot sin arbetsgivare. Den ska ligga i linje med verksamhetens mål och syfte.

– Många idéburna organisationer har som sitt yttersta mål att hjälpa människor i utsatthet. En anmälningsplikt går helt emot ett sådant mål och strider därmed också mot lojalitetsprincipen. Det här finns det rättsfall som stödjer. En anmälningsplikt skulle också strida mot flera internationella konventioner och direktiv, och dessutom gå emot den allmänna rättsuppfattningen. Det skulle vara oerhört skadligt att införa en anmälningsplikt, sa Petter Skogar.

Tilliten i samhället i gungning

I samma panel medverkade även Göran Sundström, professor i statsvetenskap, Stockholms universitet, Andreas Holmberg, biskop, Stockholm stift och Sara Svensson, Sverigechef, Rädda Barnen. Göran Sundström menade att den oro för samhällskontraktet som speglas i seminariet bekräftas i forskningen. Grundbultarna i samhällskontraktet – tillit och likabehandling – hamnar i gungning. Han påpekade att anmälningsplikten är en av flera lagändringar i Tidöavtalet, som är främmande i svensk rättstradition. Är vi för alarmistiska, frågade sig Sundström retoriskt och svarade själv att vi står i början av en ny riktning.

– Vi måste vara vaksamma och värna det samhällskontrakt som vi har byggt upp, sa han.

Panelsamtal med politiker

Seminariet avslutades med en politikerpanel, med deltagare från både regeringen och oppositionen: Muharrem Demirok, partiledare (C), Amanda Lind, språkrör (MP), Camilla Mårtensen, riksdagsledamot och ledamot i arbetsmarknadsutskottet (L), och Magnus Resare, riksdagsledamot och ledamot i Socialförsäkringsutskottet (M).

Arrangörer till seminariet ”Anmälningsplikt – vad innebär det i praktiken?” var Miljöpartiets riksdagsgrupp, Ulrika Westerlund (Mp), Malin Björk (C) och Malin Danielsson (L) i samarbete med Fackförbundet DIK, Akademikerförbundet SSR, IMER-förbundet, Läkare i Världen och Saco. Moderator var Hannah Laustiola, generalsekreterare Läkare i Världen.