Den absolut viktigaste frågan för våra medlemmar inom bransch personlig assistans är att budgeten innehåller en rejäl höjning av assistansersättningen. Urholkningen av assistansersättningen jämfört med kostnadsökningar har pågått under ett helt decennium och läget är nu akut mot bakgrund av de stora löneökningarna som är resultatet av årets avtalsrörelse.

Årets avtalsrörelse har bestämt det så kallade märket för löneökningar till 7,4 procent, fördelat på 4,1 procent i år och 3,3 procent under nästa år. Av det som assistansersättningen ska räcka till är omkring 90 procent direkt relaterat till lönekostnader. En uppräkning av assistansersättningen som understiger märket skulle vara förödande för möjligheterna att bedriva personlig assistans med kvalitet.

Assistansersättningen är den enda intäkten för assistansanordnarna och inom den personliga assistansen finns inga möjligheter att rationalisera genom att exempelvis arbeta mer effektivt och därmed öka produktionen. En assistanstimme är just en timme och kan aldrig bli mindre.

Redan nu vittnar våra medlemmar om stora svårigheter att rekrytera personliga assistenter och utan en rejäl höjning av assistansersättningen i höstbudgeten riskeras faktiskt många verksamheters existens. Så illa är det.

Ytterst är det en fråga om att staten måste ta ansvar för att rätten till personlig assistans kan tillgodoses. Utan en rimlig ersättning är rätten till personlig assistans inte mycket värd.