I Riksrevisionens granskning ingår Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för stöd till trossamfund (SST), Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) och Socialstyrelsen. Tillsammans förmedlade de 1,4 miljarder kronor till civilsamhället under 2021. Det representerar 7 procent av de totala bidragen som ligger på 20 miljarder kronor årligen. Det är oklart i vilken utsträckning Riksrevisionen anser att resultaten av granskningen är representativa för hela den statliga bidragsgivningen.

Granskningens huvudpoäng är att myndigheterna behöver samverka mer i sin bidragsgivning och därför ha bättre koll på varandra, och vem som ger vilka bidrag till vilken organisation. Inte minst för att undvika dubbelfinansiering, alltså att flera olika bidragsgivare finansierar samma projekt eller aktivitet.

Viljan inom civilsamhället att förstå och göra rätt är mycket stor.

För enkelt att få bidrag?

Riksrevisionen menar att det är mycket enkelt att starta en förening och få bidrag till verksamheten. Det görs ingen granskning av föreningens företrädare, vilket riskerar att personer med näringsförbud kan nyttja föreningsformen för att bedriva verksamhet.

– Det stämmer att det är enkelt att starta en förening i Sverige. Det krävs tre personer, ett möte och ett protokoll för att få ett organisationsnummer från Skatteverket. Men att exempelvis få ett bankkonto är däremot inte enkelt. Det kostar 5 000 kronor och kräver en omfattande administrativ kompetens för att ta sig igenom bankens kontroller, säger Patrik Schröder, civilsamhällessamordnare på Fremia.

I många fall krävs också att föreningen har funnits i två år innan den kan få statligt bidrag. Revisorer ska kontrollera rimligheten i årsredovisningar, verksamhetsberättelser och oftast även enskilda projektredovisningar. För insamlingsorganisationer krävs att man följer regelverk från Svensk Insamlingskontroll. Även Giva Sverige har styrande riktlinjer för redovisning.

Tillit och kontroll

Som princip utgår staten från att medborgarna lämnar korrekta uppgifter. Samtidigt finns rutiner för att kontrollera och granska dessa uppgifter, för att säkerställa att de är riktiga och undvika felaktiga utbetalningar.

– Det är inte märkligt att myndigheterna utgår från att de uppgifter som ligger till grund för ansökningar om bidrag är korrekta. Men vid tveksamheter finns det en förväntan på att ansökningarna utreds och att bidrag inte betalas ut på felaktiga grunder. Om så sker ska bidragen återbetalas och om olagligheter begås behöver myndigheterna vidta steg för att lagföring ska kunna ske, säger Patrik Schröder.

Samarbete med Skatteverket

I Riksrevisionens granskning har Skatteverket hjälpt till att ta fram information om de 928 organisationer som 2021 fick statsbidrag från någon av de granskade myndigheterna, exempelvis hur organisationerna har deklarerat sina inkomster. De flesta bidragsmottagarna var ideella föreningar, trossamfund och stiftelser.

Dessa ska årligen lämna inkomstdeklaration till Skatteverket. Inkomstdeklaration har lämnats av 754 bidragsmottagare. Resterande 174 har blivit skönsmässigt nolltaxerade. Tillsammans har dessa bidragsmottagare fått närmare 70 miljoner kronor i statsbidrag.

– Här har det uppenbart begåtts felaktigheter. Men granskningen säger ingenting om hur de 70 miljoner kronorna har använts. Det hade varit intressant om Riksrevisionen hade valt att följa upp det, säger Patrik Schröder.

Allvarligare är att Riksrevisionen menar att 97 av organisationerna någon gång har varit föremål för utredningar inom det område som Skatteverket benämner ”allvarligt skatteundandragande”. Skatteverket bedömer vidare att 44 av organisationerna är utredningsvärda utifrån riskfaktorer som ”utelämnad information” eller ”bristande rimlighet i lämnade uppgifter”.

– Det skulle vara oerhört intressant att veta om Skatteverket eller Riksrevisionen tänker gå vidare och utreda organisationerna. Vi förutsätter att de gör det. Om inte, saknas ju den mest grundläggande idén om vad ett kontrollsystem ska innehålla; att kunna agera på signaler om att felaktigheter har begåtts, säger Patrik Schröder.

Riksrevisionens förslag för att stärka kontrollen

Riksrevisionen lämnar fyra rekommendationer till regeringen:

1. Skapa en central databas med alla tillgängliga statsbidrag till civilsamhället och de organisationer som fått ta del av stöd.
    
   – Den typen av uppgifter är redan i dag offentliga och mer eller mindre tillgängliga. Om Riksrevisionen menar att denna åtgärd kan stärka tilliten till systemet och försvåra för dubbelfinansiering, bör den genomföras omedelbart, säger Patrik Schröder.
    
2.  Inrätta nationella stödfunktioner för att bistå bidragsgivande myndigheter med särskild kompetens om finansiella risker, våldsbejakande extremism och icke-demokratisk verksamhet.
    
   – Detta ligger nära de förslag som redan har utretts som en del av en stödfunktion kopplat till demokrativillkoren. Fremia är positivt inställd till en sådan funktion, även om det samtidigt finns en rad frågeställningar som behöver hanteras, säger Patrik Schröder.
    
3. Utveckla och stärk myndigheternas kontroll, till exempel genom att öka frekvensen av riskbaserade verksamhetsbesök.
    
   – Möjligheten till verksamhetsbesök finns redan i dag och nyttjas i mycket liten omfattning. Troligen vill myndigheterna i så fall ha ökade anslag för att mer systematiskt kunna göra detta. Balansen mellan kostnader för kontroll och medel till verksamhet måste hållas på en rimlig nivå, konstaterar Patrik Schröder.
    
4. Slutligen vill Riksrevisionen att bidragsgivande myndigheter förbättrar bidragsmottagarnas möjligheter att leva upp till bidragskraven. Detta kan göras genom att tillhandahålla grundläggande utbildning om vilka krav som ställs på bidragsmottagande organisationer.
   
   – Viljan inom civilsamhället att förstå och göra rätt är mycket stor. För alla de organisationer som vill göra rätt är detta en bra åtgärd. Särskilt om den görs digitalt och samordnat mellan bidragsgivande myndigheter. Men för de få som vill fuska är det knappast en verksam åtgärd, säger Patrik Schröder.