I en debattartikel i Aftonbladet (25/1 2022) hävdar Kommunal att undersköterskor och vårdbiträden inom privat driven äldreomsorg har lägre löner och sämre anställningsvillkor än sina offentliganställda kollegor. Artikeln baseras på rapporten Så mycket bättre? 2021 där villkoren i kommunal respektive privat driven äldreomsorg jämförs, utifrån statistik från SCB.

Vi låter här bli att diskutera metodproblem i Kommunals analys, som att de enbart jämför heltidsanställda medarbetares löner och inte, som brukligt, räknar upp deltidsanställdas löner. I stället för att bidra till en polariserande syn på olika driftsformer i äldreomsorgen vill vi från Fremia lyfta fram några viktiga aspekter för att bredda och nyansera bilden.

Arbetsvillkor i idéburen äldreomsorg synliggörs inte

Kommunal har i sin analys buntat ihop alla fristående utförare i äldreomsorgen, oavsett regiform och oavsett om de har kollektivavtal eller inte. Precis som många andra missar Kommunal att särskilja privat och idéburen äldreomsorg. Det gör att villkoren hos många av Fremias medlemmar i äldreomsorgen inte synliggörs i undersökningen.

Seriösa arbetsgivare med kollektivavtal för medarbetare

Fremias idéburna och värderingsstyrda medlemmar som driver äldreomsorg vill vara goda arbetsgivare. Medarbetarnas löner och arbetsvillkor följer de kollektivavtal som vi och Kommunal har förhandlat och kommit överens om.

Fremias medlemmar strävar efter att ge sina medarbetare den anställningsgrad som de önskar. Som arbetsgivarorganisation har vi inlett ett partsgemensamt arbete med Kommunal. Utgångspunkten är att arbetsgivaren, om verksamheten så tillåter, bör verka för att medarbetare ska få möjlighet att anställas på heltid, samt sträva efter sammanhållen arbetstid.

Markant skilda förutsättningar

Kommunal pekar i sin rapport på att andelen medarbetare som arbetar heltid är högre i kommunalt driven äldreomsorg och andelen tidsbegränsat anställda lägre. Men analysen kan ju inte stanna där. Förutsättningarna för en kommun och en mindre idéburen, eller ägarledd, verksamhet skiljer sig åt markant. För en mindre idéburen eller annan fristående omsorgsgivare är det, utifrån verksamhetens förutsättningar, inte alltid möjligt att erbjuda alla medarbetare tillsvidare- och/eller heltidsanställning.

Bra kvalitet på idéburen äldreomsorg

Vi delar Kommunals uppfattning att medarbetarnas villkor och kvaliteten i äldreomsorgen är nära förknippade med varandra. För den äldre som bor på ett äldreboende eller har hemtjänst innebär det ofta många mervärden att verksamheten drivs i idéburen regi. Kvaliteten i den idéburna verksamheten står sig dessutom väl. Det bekräftas i en nyligen publicerad forskningsstudie av Broms, Dahlström och Nistotskaya, vid Göteborgs universitet. I deras jämförande studie om kvalitet i olika äldreboenden föll den idéburna äldreomsorgen bäst ut bland fristående omsorgsgivare. Som Altinget uppmärksammat så undersökte forskarna viktiga kvalitetsparametrar som personaltäthet, andel av personal med adekvat utbildning och brukarnöjdhet. Jämförelsestudien hade blivit än mer intressant om den också inkluderat kommunalt drivna äldreboenden. Den pusselbiten saknas i analysen.

Undvik stelbenta krav

Vilka politiska slutsatser kan man dra av Kommunals rapport? Kommunal anser att det behövs fler regleringar och statliga bemanningsriktlinjer för äldreomsorgen. Fremia menar att det är fel väg att gå.

Stelbenta krav, som inte är anpassade till verksamhetens förutsättningar, riskerar att gå ut över kvaliteten i omsorgen. Ett konkret exempel är när kommuner sätter upp heltidskrav för att medarbetare hos fristående omsorgsgivare ska få delta i den statliga satsningen Äldreomsorgslyftet. Sådana hinder sätter krokben för medarbetare hos idéburna omsorgsgivare som vill skaffa sig rätt kompetens och fortsätta arbeta i äldreomsorgen. Till vilken nytta då?

Coronakommissionen bidrar med viktiga lärdomar

Om en månad presenterar Coronakommissionen sitt slutbetänkande om hur samhället har förmått möta pandemins allvarliga effekter. I sitt senaste delbetänkande lyfte kommissionen problem som påverkat Fremias medlemmar och andra verksamheter i äldreomsorgen. När myndigheterna inte samordnade riktlinjerna om skyddsutrustning fick omsorgsgivarna inte det stöd som de behövde. Kapaciteten för provtagning tog lång tid att bygga upp, liksom smittspårning. Allt detta försvårade äldreomsorgens möjligheter att skydda de äldre mot smittan i samhället. Den forskningsstudie som Coronakommissionen lät göra visar att driftsformen – offentlig, privat eller idéburen – väsentligen har saknat betydelse för smittrisken på äldreboenden. Däremot kunde forskarna se att den som bor på ett stort äldreboende, eller ett boende med hög personalomsättning har löpt större risk att smittas och avlida i covid-19. Viktiga lärdomar finns att dra för alla som ansvarar för ledning och styrning och/eller är arbetsgivare i äldreomsorgen.

Säkra långsiktig finansiering av äldreomsorgen

Vi vill avslutningsvis markera att de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten och möjligheterna att erbjuda sina medarbetare attraktiva arbetsvillkor hänger ihop. Vilka förutsättningar en kommun ger idéburna verksamheter och andra fristående omsorgsgivare i äldreomsorgen är ett politiskt ansvar. Det finns många exempel på kommuner som inte räknar upp ersättningen i sina valfrihetssystem i takt med löne- och kostnadsökningarna. På många håll saknas transparens om huruvida den kommunalt drivna äldreomsorgen klarar sin verksamhet på motsvarande nivå. I andra kommuner är det uppenbart att verksamheter i kommunal respektive fristående regi inte bedrivs på likvärdiga villkor.

Det behövs en långsiktigt hållbar finansiering av äldreomsorgen. Genom långsiktigt hållbara förutsättningar kan vi tillsammans fortsätta stärka äldreomsorgens kvalitet och underlätta kompetensförsörjningen. Om det är vi överens med Kommunal.