Humana har meddelat att man kommer att överklaga beslutet och begära inhibition, det vill säga att IVO:s beslut inte ska gälla fram till att domstol har avgjort frågan. Sista ordet är alltså inte sagt, men redan nu aktualiserar IVO:s beslut en rad frågor som i grunden berör hela assistansbranschen och inte minst alla assistansberättigade.

Hur stor kontroll av var en assistansberättigad och en personlig assistent befinner sig i varje givet läge kan och bör man begära av en assistansanordnare? Om det inte anses tillräckligt att anordnaren förlitar sig på uppgifter från anställda och assistansberättigade, hur ska kontrollen i så fall vara uppbyggd och fungera i praktiken? Och hur ser de legala förutsättningarna ut?

Vad innebär det om en assistansanordnare inte har rätt att lita på Försäkringskassans beslut om personlig assistans? Vad betyder det för relationen mellan assistansberättigad, personlig assistent och assistansanordnare om anordnaren ska tvingas ifrågasätta riktigheten i Försäkringskassans beslut? I detta, och flera liknande tidigare beslut från IVO, läggs stor vikt vid att Försäkringskassan har fattat beslut om återkrav mot assistansanordnaren, många gånger efter att myndigheten har ändrat sin egen bedömning av assistansbehovet. Assistansanordnaren tvingas att betala tillbaka assistansersättning som man redan har använt till att avlöna personliga assistenter i enlighet med Försäkringskassans beslut och detta läggs alltså även anordnaren till last i tillståndsfrågan.

I beslutet från IVO beskrivs också att personer som har redovisat arbetad tid som personlig assistent samtidigt har uppburit sjukpenning, föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning. Detta läggs assistansanordnaren till last trots att denne inte har några legala eller praktiska möjligheter att kontrollera om en personlig assistent begär dagersättning från Försäkringskassan. Det är förstås helt orimligt.

Utan att värdera det nu aktuella beslutet från IVO kan det konstateras att Sveriges assistansberättigade, personliga assistenter och assistansanordnare förtjänar betydligt bättre förutsebarhet än vad som är fallet idag. Fremia har under flera år varnat för en betydande rättsosäkerhet för assistansanordnarna avseende återkrav och tillstånd, liksom för övervältring av kontrolluppgifter på assistansanordnarna. Vi kommer även fortsättningsvis arbeta hårt för tydliga spelregler som garanterar en personlig assistans i enlighet med lagstiftningens ursprungliga intentioner med den assistansberättigades självbestämmande i centrum.