På bilden: Henrik Petrén, Camilla Waltersson Grönvall, Cecilia Blanck

Försäkringskassans beslut om återkrav inom den personliga assistansen har ökat kraftigt de senaste åren. Ofta framställs det som en konsekvens av att Försäkringskassan har blivit mer effektiv i sitt arbete med att motverka missbruk och kriminalitet i systemet.

– Det är en falsk bild. Långt ifrån alla återkrav handlar om medvetna fel, missbruk eller kriminalitet, säger Henrik Petrén.

Omprövar sitt eget beslut

Typexemplet för ett återkravsärende är att Försäkringskassan retroaktivt gör en ny bedömning av assistansbehovet, alltså i strid med vad myndigheten tidigare efter noggrann utredning har kommit fram till. En person som har varit beviljad personlig assistans av Försäkringskassan sedan lång tid tillbaka fråntas därmed denna rätt retroaktivt.

Anordnaren, i egenskap av betalningsmottagare för assistansersättningen, krävs då på återbetalning av all assistansersättning under perioden. Trots att pengarna har gått till att avlöna assistenter och utföra assistans. Någon assistansersättning att återbetala finns alltså inte kvar hos anordnaren.

Hela branschen riskeras

Försäkringskassans återkravsbeslut – oavsett om de har vunnit laga kraft eller inte – ligger ofta till grund för IVO:s lämplighetsbedömningar. I flera fall har IVO beslutat att dra in tillstånd att bedriva verksamhet med personlig assistans, endast med Försäkringskassans beslut som grund. IVO gör ingen självständig bedömning av om Försäkringskassans utredningar och beslut är riktiga.

Alla i dag verksamma assistansanordnare lever med en uppenbar risk att råka ut för återkravsbeslut, som i förlängningen kan läggas till grund för indraget tillstånd från IVO.

Hela assistansbranschen, som till övervägande del består av långsiktiga och välrenommerade verksamheter, riskerar att slås ut. Hotet är generellt, det är inte en fråga om ”bra” eller ”dåliga” assistansanordnare.

– Vi är allvarligt oroade över utvecklingen som, tvärtemot politikens intentioner, kommer att öka utrymmet för oseriösa och kortsiktiga aktörer. Det finns också en överhängande risk för att kommunerna i betydligt högre grad tvingas ta ansvar för utförandet av personlig assistans, säger Henrik Petrén.

Ny lagstiftning behövs

Fremia anser att den som faktiskt har gjort fel ska bära ansvar för eventuella återkrav. Ingen ska behöva bära ansvar för sådant man varken har praktiska eller legala möjligheter att kontrollera.

– En assistansanordnare måste kunna lita på att Försäkringskassans beslut om rätt till personlig assistans gäller och att detta inte ändras retroaktivt. Lagstiftningen måste omarbetas så att en assistansanordnares återbetalningsskyldighet anpassas och bedöms utifrån kriterier som den har faktisk möjlighet att förhålla sig till och agera efter, säger Henrik Petrén.

En snabbutredning av förutsättningarna att tillhanda personlig assistans bör tillsättas. En sådan utredning skulle kunna få i uppdrag att analysera de legala och ekonomiska ramarna som assistansanordnarna har att verka inom och ställa dessa i relation till de kvalitetsmål som finns med den personliga assistansen enligt LSS.

– Vi är överens med ministern om vikten av att fortsätta och fördjupa dialogen med departementet i denna akuta ödesfråga som berör såväl assistansberättigade som assistansanordnare, säger Henrik Petrén.