En förlängning av äldreomsorgslyftet är bra, men det måste finnas utrymme för alla som vill utbilda och vidareutbilda sig inom vård och omsorg, med tanke på hur stora kompetensbehoven är. Det skriver Ulrika Stuart Hamilton, generalsekreterare Famna och Karin Liljeblad, senior branschexpert Fremia i Altinget.
Anders Henriksson, SKR, och Malin Ragnegård, Kommunal, uppmanar regeringen att förlänga Äldreomsorgslyftet – som ger medarbetare möjlighet till utbildning till undersköterska eller vårdbiträde på betald arbetstid – i minst tio år till. Vi håller helt med, det är avgörande för att klara kompetensförsörjningen i äldreomsorgen. Men det behövs också förändringar för att kompetenssatsningen ska fungera bättre för idéburna och andra fristående vård- och omsorgsgivare.
Socialstyrelsens uppföljningar visar att fristående aktörer i relativt låg utsträckning har tagit del av Äldreomsorgslyftet. I nära hälften (48 procent) av de kommuner som har avtal med idéburna och/eller privata utförare i äldreomsorgen har inte en enda krona av de statliga medlen kommit dem till del.
Men vi kan inte skylla detta enbart på kommunerna. Problemet verkar varken vara bristande information, eller hur kommunerna fördelar pengarna mellan den egna regin och fristående aktörer. Det framkommer när vi, i dialog med medlemmar som driver äldreomsorg, har försökt ringa in varför idéburna och andra fristående aktörer inte nyttjar Äldreomsorgslyftet mer.
Brist på personal är däremot ett stort hinder. Det är svårt och kostsamt för en mindre idéburen aktör att få tag på vikarier för de medarbetare som utbildar sig. Flera menar att de ändå har uppmuntrat medarbetare till kompetensutveckling, men att intresset har varit lågt. Det hoppas vi dock förändras när den kommande skyddade yrkestiteln för undersköterskor ställer nya krav på kompetens. Fler kommer att se behov av att vidareutbilda sig.
Äldreomsorgslyftet är krångligt
Våra idéburna medlemmar i äldreomsorgen upplever det också som administrativt krångligt att ta del av Äldreomsorgslyftet. En av dem beskriver att ”eftersom utbildningsplatserna inte samordnas av kommunen måste vi hjälpa medarbetarna att hitta utbildningsplats, göra ansökan och skicka papper till kommunen”. I synnerhet i en storstadsregion, där medarbetarna bor i många olika kommuner, kan det vara extra krångligt för arbetsgivaren att stötta sin medarbetare att söka utbildning. Det ska nämligen ske i den enskilda medarbetarens hemkommun.
Mindre fristående omsorgsgivare har sällan tillgång till de stödstrukturer och HR-avdelningar, som kommuner har inom sina organisationer. Som chef blir det många tidskrävande moment att – kanske utan egen förkunskap om kommunernas vuxenutbildningssystem – stötta medarbetare att söka utbildning och därefter också söka pengar från kommunen. Inte konstigt att de tvekar.
Fyra åtgärder som krävs
Den skyddade yrkestiteln undersköterska som införs 1 juli är en stor omställning för äldreomsorgens arbetsgivare, verksamheter och medarbetare. För att klara den och underlätta kompetensförsörjningen i äldreomsorgen vill Fremia och Famna se följande fyra åtgärder:
- En långsiktig statlig kompetenssatsning för äldreomsorgen, precis som SKR och Kommunal påpekat.
- Undanröjda hinder när det gäller prioritering av målgrupper och kapacitet i den kommunala vuxenutbildningen. Det måste finnas utrymme för alla som vill utbilda och vidareutbilda sig inom vård och omsorg, med tanke på hur stora kompetensbehoven är.
- Möjlighet till ersättning, via den statliga kompetenssatsningen, för uppdragsutbildning som arbetsgivare i äldreomsorgen köper in för sina medarbetare.
- Direktlinje i kommunerna för äldreomsorgens medarbetare och arbetsgivare så att kontakter för vägledning om möjligheter till validering av kompetens och vidareutbildning tillgängliggörs.
Karin Liljeblad, senior branschexpert, Fremia
Ulrika Stuart Hamilton, generalsekreterare, Famna