I mars sätts det så kallade märket, som är det verkliga startskottet för avtalsrörelsen. Men redan innan jul kom lönekraven från fackförbunden och, för ovanlighetens skull, ett konkret motbud från arbetsgivarsidan. Industrifacken kräver 4,4 procent löneökning och arbetsgivarna inom industrin svarade med 2,0 procent plus ett engångsbelopp.

Svåraste avtalsrörelsen sedan industriavtalet slöts

Mattias Dahl, vice vd, Svenskt Näringsliv.

Motbudet från arbetsgivarsidan är ett tecken på den allvarliga ekonomiska situation vi befinner oss i. Det menade Mattias Dahl, vice vd på Svenskt Näringsliv och en av talarna under den avtalsupptakt som arrangerades 20 januari av Oas, Oberoende arbetsgivarorganisationers samverkan, där Fremia ingår.

Han menar att det kommer att bli den svåraste avtalsrörelsen sedan industriavtalet slöts 1997. Inflationen, räntorna och de höga elpriserna skär rakt in i människors liv och plånböcker. Samtidigt påverkas även arbetsgivarna av de tuffare tiderna.

– Men vi har klarat av svåra avtalsrörelser förut. Vi har en modell för hur det går till och båda sidorna tycker att den modellen ger bästa möjliga resultat över tid. Att vi klarade avtalsrörelsen under pandemin är ett bra exempel. Vi har en bra lönebildning i Sverige och vi kommer att klara av den här avtalsrörelsen också, sa Mattias Dahl.

Kommuner och regioner saknar arbetskraft

Jeanette Hedberg, förhandlingschef, Sveriges kommuner och regioner.

För kommuner och regioner är utmaningarna inför avtalsrörelsen om möjligt ännu större. Samtidigt som ekonomin är ansträngd, finns ett enormt behov av arbetskraft inom exempelvis äldreomsorg och sjukvård, enligt Jeanette Hedberg, förhandlingschef på Sveriges kommuner och regioner, SKR.

– Vi har ett skriande behov av arbetskraft och det är skrämmande svårt att rekrytera. Befolkningsutvecklingen gör att vi skulle behöva anställa i princip all tillgänglig arbetskraft som finns. Pandemin påverkade också i stor utsträckning. Samtidigt ställs krav på allt högre service inom hälso- och sjukvården. Vi är en gigantisk sektor, det som händer hos oss påverkar den övriga arbetsmarknaden och hela samhällsekonomin, sa Jeanette Hedberg.

Den svenska modellen fungerar - även i tuffa tider

Irene Wennemo, generaldirektör, Medlingsinstitutet.

Den svenska modellen bygger på att arbetsmarknaden på egen hand ska klara av lönebildning och avtalsrörelser. Men Medlingsinstitutet har en viss om än begränsad makt över partsvärlden. De kan kalla parterna till samråd och tillsätta medlare vid hot om konflikt. De kan också skjuta upp en konflikt i upp till två veckor. Enligt Irene Wennemo, generaldirektör för Medlingsinstitutet, fungerar modellen.

– Sedan Industriavtalet har vi väldigt få konflikter på den svenska arbetsmarknaden. Vi har heller ingen större löneglidning, alltså stora skillnader mellan märket och de faktiska lönerna i enskilda avtal. Det talar för att vi ska klara av den här inflationschocken vi är i nu. Att parterna på arbetsmarknaden har hanterat det här väl spelar oerhört stor roll. Hade facken ropat på full kompensation för inflationen hade Riksbanken behövt höja räntan ännu mer, sa Irene Wennemo.

Fremias avtalsinriktning utgår från läget i branscherna

Jesper Neuhaus, förhandlingschef, Fremia.

Fremias förhandlingschef Jesper Neuhaus sitter just nu och skriver på avtalsinriktningen inför årets avtalsrörelse. Han menar att det är en förutsättning att den konkurrensutsatta marknaden går före och bestämmer ramarna inför avtalsrörelsen. Målsättningen över tid är att Fremias medlemmar inom kooperationen, civilsamhället och den idéburna välfärden ska kunna erbjuda löner och villkor i nivå med det vinstutdelande näringslivet.

– Men Fremias medlemmar upplever ofta att den egna verksamhetens finansiella förutsättningar går i otakt med ekonomin i stort. Det kan innebära att de tillgängliga resurserna ett enskilt år kan vara både större och mindre än vad normerande avtal inom industrin förutsätter. Vi behöver därför ta hänsyn till det aktuella läget inom respektive bransch.