Huvuduppgiften för regionalt skyddsombud är att aktivera det lokala skyddsarbetet. Där skyddskommitté inte har tillsatts och en arbetstagarorganisation har minst en medlem, finns möjlighet för arbetstagarorganisationen att utse ett regionalt skyddsombud. Ett regionalt skyddsombud är anställd av en arbetstagarorganisation och är till skillnad från ett lokalt skyddsombud inte anställd vid arbetsplatsen. Skyddsombud kan även benämnas arbetsmiljöombud. I dag krävs inte att arbetstagarorganisationen är bunden av kollektivavtal med arbetsgivaren för att ett regionalt skyddsombud ska ha tillträdesrätt till arbetsplatsen.

Skyddsombud ska företräda arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor, verka för en tillfredsställande arbetsmiljö, vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall samt samverka med arbetsgivaren i dessa frågor. Varje skyddsombud ska ha ett skyddsområde där denne ska verka. För att få verka på ett arbetsställe krävs att skyddsombudet anmälts till arbetsgivaren.

Utredningen om ’Regionala skyddsombudens roll i arbetsmiljöarbetet’ föreslår att ett regionalt skyddsombud ska få utses även för ett arbetsställe där en lokal avdelning inom ett förbund eller en med sådan avdelning jämförlig sammanslutning av arbetstagare är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren på arbetsstället, även om sammanslutningen saknar medlemmar på arbetsstället.

Förslaget i utredningen innebär en utökad tillträdesrätt för det regionala skyddsombudet eftersom det regionala skyddsombudets arbetstagarorganisation inte behöver ha någon medlem vid arbetsstället.

Möjligheterna för Arbetsmiljöverket att föreskriva om sanktionsavgifter på fler områden än i dag är en av frågorna som utredaren tar upp. Det handlar framför allt om att kunna införa sanktionsavgifter på föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:1, (SAM) och föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö, AFS 2015:4, (OSA). Utredaren menar att det saknas anledning att behålla dessa övriga föreskrifter utanför det arbetsmiljömässiga sanktionsavgiftssystemet. Ändringen föreslås införas i 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen.

Det finns i dag en mängd företeelser på arbetsmarknaden där det antingen saknas eller är oklart om det finns en aktör som har arbetsmiljöansvar, eller där det visserligen finns en ansvarig arbetsgivare men denne har allt för stora svårigheter att ta sitt arbetsmiljöansvar utifrån hur arbetet är organiserat. Arbete genom digitala arbetsplattformar och egenanställningsföretag är sådana situationer där det i dag är oklart i vilken utsträckning någon aktör har arbetsmiljöansvar.

Utredaren föreslår två nya bestämmelser i arbetsmiljölagen, 3 kap. 12 a och 12 b §§, med innebörden att den uppdragsgivare som anlitar exempelvis egenföretagare, frilansare, plattformsarbetare eller underentreprenörer i vissa fall får ett arbetsmiljöansvar för den anlitade arbetskraften i det aktuella arbetet. Digitala arbetsplattformsföretag ska, enligt utredaren, i vissa fall anses vara uppdragsgivare.

Det föreslagna arbetsmiljöansvaret inträder om uppdragsgivaren styr över arbetets utförande på ett sådant sätt att denne har ett huvudsakligt inflytande över arbetsmiljön. I ett sådant fall föreslår utredaren ett arbetsmiljöansvar för uppdragsgivaren som liknar arbetsgivarens, vilket innefattar exempelvis att bedriva systematiskt arbetsmiljöarbete som även inkluderar uppdragstagare.

Utredningen föreslår att förtydliganden införs i arbetsmiljölagen för att understryka och främja att arbetsgivare bedömer sitt behov av att anlita företagshälsovård i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Det ska också tydligt framgå att frågor om företagshälsovård i det förebyggande arbetsmiljöarbetet ska behandlas i skyddskommittén.