Alla hjärtans dag är kanske det närmaste vi kommer tvåsamhetens dag i den svenska kalendern. Eftersom pensioner och försäkringar som yrkesområde tenderar att förse en med en krass och delvis materialistisk syn på världen, blir ju den naturliga reaktionen på företeelsen alla hjärtans dag ”men är tvåsamhet så bra då?”
Ett mått på livskvalitet som vi krassa pensionsexperter känner oss bekväma med är återstående medellivslängd vid 65 års ålder. Där förser SCB oss med underlag i en några år gammal statistiknyhet: Gifta lever längre. Den grupp som har längst återstående livslängd vid 65 års ålder är gifta, följda av i fallande ordning grupperna änkor/änklingar, skilda och aldrig gifta.
Jaha, tänker vi. Då verkar tvåsamheten vara något att fira, ändå. Vi som är gifta lever längre. Men så slår eftertankens kranka blekhet till, just som vi i hänryckning över vårt, statistiskt sett, långa återstående liv är på väg att rusa ut och köpa för dagen överprissatta rosor till vår lagvigda maka/maka. Kan det vara så att vi förväxlar korrelation med kausalitet? Eller för att uttrycka det annorlunda: Kan det vara så att giftas längre livslängd beror på något annat än på just det faktum att de är gifta?
Lyckligtvis har SCB tänkt även på detta, och fördjupat sig i frågan i en av sina demografiska rapporter. Där konstaterar man på knastertorr utredarprosa att gruppen ogifta män till exempel ”troligen är mest selekterad av olika egenskaper som ökar risken för tidig död” (s 77). Det vill säga gruppen gifta består i större utsträckning av människor med sådana bakgrundsfaktorer som enligt ganska säkra belägg ökar livslängden, som inkomst och utbildningsnivå. Det verkar alltså inte vara så mycket tvåsamheten i sig som andra faktorer som ger ett långt liv.
SCB resonerar även om att gifta har större tillgång till socialt stöd och sociala närverk än andra. Samtidigt ser man i statistiken att det här kanske mest är en förskönande omskrivning för att männen kan tillgodogöra sig sina fruars relationella kapital. Skillnaden i livslängd mellan gifta och frånskilda kvinnor är nämligen bara 2,6 år till de senares nackdel, medan frånskilda män lever hela fem år kortare än gifta. Motsvarande skillnad finns mellan änkor och änklingar. Kvinnor påverkas alltså mindre än män vad gäller livslängd av att bli ensamstående av den ena eller andra anledningen.
Så, är tvåsamheten något att fira då? Ska man tro SCB är det nog bättre att satsa på hög inkomst och utbildning om man vill bli lycklig mätt enligt måttet återstående medellivslängd vid 65 års ålder. Men som gift man ska jag nog gå ut och köpa en snittblomma till min fru för att hon delar med sig av sitt relationella kapital och därmed ökar min livslängd. I snitt.