Hösten är en årstid som väcker blandade känslor om man analyserar på kollektivnivå (vi pensionsexperter tycker om kollektivnivån – ju större kollektiv, desto bättre). Själv är jag enbart positiv, medan andra förskräcks och förfasas inför det som följer på sommaren.

Man kan ju ha olika anledningar att hysa positiva eller negativa känslor inför hösten: Det tilltagande mörkret, naturens färger, den lägre temperaturen eller kanske att tjänstepensionens dag infaller den 27 september. Häromåret lyckades jag lite oväntat, inte minst för mig själv, på något sätt koppla ihop de två sistnämnda företeelserna, och började fundera lite på användarvänlighet.

Ännu ett skitkrångligt system?

Ofta säger människor jag stöter på att pension är så himla komplicerat. I grunden är pension inte ett dugg komplicerat: När du inte längre orkar arbeta, får du pengar i alla fall. Däremot är själva pensionssystemet krångligt och användarovänligt. Till skillnad då från centralvärme, som förmodligen också är skitkrångligt som system - vad vet jag som pensionsexpert om fjärrvärmeverk, matarledningar och element? Men finessen är att jag inte behöver veta något om fjärrvärme heller.

Jag bor i ett flerfamiljshus. Så här när det blir höst, vill jag förstås att hemmet ska vara uppvärmt. Om det fungerade likadant med centralvärmen som när jag ska gå i pension, skulle ungefär följande hända:

1. Värmen skulle inte slås på, om jag inte hörde av mig till hyresvärden och begärde att den skulle slås på. Kanske skulle några element slås på automatiskt fram i adventstiden.
2. Olika leverantörer skulle kontrollera olika element: Någon skulle vara ansvarig för värmen i köket, någon annan i sovrummet, och tre olika skulle samsas om ansvaret för värmen i vardagsrummet. Blev det hälsovådligt kallt trots att all värme jag hade rätt till gick för full fräs, skulle jag kunna ansöka hos en myndighet om att få golvvärmen i badrummet påslagen.
3. När det blivit höst och jag vill ha det varmt, skulle jag få en massa motfrågor av de olika elementansvariga: Vill jag ha det jättevarmt nu, men riskera att få det kallt sedan? Vill jag värma upp ett rum eller hela lägenheten? Hur varmt tror jag att jag behöver ha det? När tror jag att våren kommer? Ska mina barn få ärva uppvärmning av mig om jag går bort innan vintern är slut? Vissa element kan jag inte slå av eller ens reglera värmen på, när jag väl ställt in dem en gång; råkar det bli 28 grader i köket en vecka, och sedan iskallt, är det inget att göra åt, och något jag borde tänkt på tidigare.

Tidningarna skulle vara fulla av smarta tips och reportage med den där personliga vinklingen som säljer så bra:

"Så får du det så varmt som möjligt i din bostad".

"Gör värmeklippet - investera i tätningslist".

”Fredrik satte på värmen i juli – nu får han frysa resten av vintern”.

En massa företag skulle erbjuda mig att småfrysa lite under sommaren i utbyte mot att inte riskera att det blir kallt i lägenheten under vintern. Kanske skulle jag, i egenskap av hyresgäst i en ganska stor lägenhet, erbjudas personlig värmerådgivning: Hur mycket sommarvärme borde jag förneka mig för att i stället ha i höst och vilka rum ska jag värma upp hur mycket? När vill jag kunna slå på elementen? Många av de där som säljer tätningslister, termosar, täckjackor och värmerådgivning skulle själva ha det väldigt varmt och gott, men den där termosen höll visst inte värmen så himla bra, visade sig när jag hällde upp teet framåt november.

Inför centralvärmeskunskap i grundskolan!

Lösningen på det här skulle vara information, konsumentupplysning och utbildning: ”Vi måste införa centralvärmekunskap som ett ämne i grundskolan”. ”Hur förmedlar vi VVS-experter hur roligt och spännande centralvärme är?” ”Hur skapar vi ett intresse för centralvärme så att folk kan ta ansvar för sin innetemperatur?” Sedan skulle det lanseras informationssidor där man kunde få en samlad bild av sin uppvärmning och visionärer skulle prata om att man i framtiden bara skulle behöva slå på värmen på ett enda ställe när det blev höst.

Egentligen vill jag ju bara slippa frysa. I min verkliga bostad fungerar det i huvudsak bra: Alla får runt 20 grader, och en del får ta på sig en extra tröja. Men om uppvärmningen av min bostad fungerade på samma sätt som pensionssystemet, skulle jag behöva en fastighetsskötarutbildning för att få bra temperatur hemma.

Och så slutsatserna

Så vad kan vi lära oss om pension så här mitt i hösten, på tjänstepensionens dag, med den här jämförelsen? Jag tror att vi kan dra två slutsatser: För det första tror jag att det är lika utopiskt att tro att man kan göra folk i allmänhet intresserade av sin pensions alla finesser som att få dem att lägga tid på en studieförbundskurs om centralvärme. Några få kommer att göra det, men de flesta kommer hellre att plocka svamp eller umgås med sin familj på sin lediga tid.

Och därmed för det andra: Det finns ingen anledning att bygga fiffiga, krångliga system med en massa valmöjligheter som en liten minoritet är intresserad av att utnyttja. Det människor i allmänhet behöver när det gäller tjänstepension är en bra traditionell försäkring, förslagsvis i ett ömsesidigt bolag, och en livsvarig utbetalning. Och just inte så mycket mer.