Skulle du vilja ha tre gånger så hög inkomstpension som den som du kommer att få enligt det brandgula kuvertet från Pensionsmyndigheten? Tycker du att kedjebrev låter som en bra modell för att finansiera din pension? Det är två perspektiv som lyfts av Timbro i samband med en rapportpublicering.
Vi som läst lite retorik, och säkert även många andra, kan själva tänka ut ett antal följdfrågor, till exempel: Om det bara finns ett rimligt svar på en fråga, är den då inte att betrakta som retorisk? Och är det inte så att det ofta finns en hund begraven någonstans när något låter för bra för att vara sant?
Det Timbro har gjort i sin rapport är att räkna ut hur stor den allmänna pensionen skulle vara om även inkomstpensionsdelen av den allmänna pensionen skulle ha placerats som premiepensionen, det vill säga på börsen.
Det Timbro gör då är att man jämför inkomstpensionens värdeökning, som indexeras med löneutvecklingen i landet, med premiepensionens, som antas följa avkastningen på börsen. Och eftersom börsen historiskt sett ökat snabbare i värde än löneökningen, skulle pensionens värde öka (eller rättare sagt skulle ha ökat – framtida börsutveckling vet vi inget om, så Timbro har jämfört historiska data) fortare med hela kapitalet i aktier.
Så vad väntar vi på, undrar kanske någon lätt panikslagen läsare med försäkringsbolagens domedagsprofetior om framtida fattigpensionärer ringande i öronen. In med pengarna!
En hund begraven ..?
Eller? Vi som med visst intresse följer Pensionsmyndighetens redovisningar om det allmänna pensionssystemet anar att det finns åtminstone en hund begraven här: Skulle det inte bli skitmycket pengar att placera på börsen? Jo, faktiskt.
Om vi börjar med att titta på värdet av alla premiepensionspengarna, så var det 2 120 miljarder på nyårsafton 2021. Eftersom avsättningarna till premiepensionen är cirka 13,5 % av de totala avsättningarna till allmän pension (eller 2,5 procentenheter av totalt 18,5 % av den pensionsgrundande inkomsten om man så vill) kan vi baklänges räkna ut att om man från början satt av alla avgifter till den allmänna pensionen till premiepension, skulle det sparade pensionskapitalet på börsen på nyårsafton 2021 varit 15 704 miljarder kronor (2 120 / 0,135).
Det låter som mycket pengar, kanske vi kan vara överens om. Men hur mycket? Som jämförelse kan man säga att det totala värdet av hela Stockholmsbörsen under 2021 var drygt 10 000 miljarder. Pensionspengarna skulle alltså räcka till att Pensionsmyndigheten köpte upp alla svenska börsnoterade företag, och man skulle ändå ha en tredjedel av pengarna kvar. Det låter som en rejäl löntagarfond.
Nu kanske någon utredare eller pressekreterare på Timbro börjar protestera mot denna tolkning av deras resultat. Eller i alla fall harkla sig lite irriterat; jag vet inte hur samtalsklimatet ter sig på tankesmedjan. Det finns ju andra börser att placera pengarna på, i utlandet, så att man inte råkar socialisera hela det svenska näringslivet en passant.
Ännu en begraven hund
Och då börjar det bli dags att gräva upp nästa begravda hund: Det finns ingen ansvarsfull pensionsförvaltare som skulle placera alla pensionspengar på börsen. Anledningen till det ser vi om inte annat i år, när börsen gått ner drygt 16 % samtidigt som inflationen är ungefär 10 %.
Om alla pensionspengar placerats på börsen, skulle landets pensionärer i år ha fått se sin köpkraft minska med drygt 25 %. Tråkigt, skulle nog många tycka. Och samhället skulle sannolikt få ta notan i form av ökade kostnader för äldreförsörningsstöd, bostadstillägg för pensionärer och liknande.
Ja, invänder kanske någon nu, men man behöver ju inte placera alla pengarna i aktier. En del kan ju placeras i trögrörligare tillgångar, som räntepapper.
Jo, förvisso, men då blir det inga 5 % i årlig avkastning som Timbro räknat med. De har nämligen utgått från att vartenda korvöre ska in på börsen. Och den där höga avkastningen som man får från aktier jämfört med till exempel statsobligationer kallas riskpremie, alltså en extra slant som man får för att man riskerar sina pengar. Som till exempel att man riskerar att se sin köpkraft minska med en fjärdedel ett enskilt år.
Vi gräver vidare i den hundkyrkogård som Timbrorapporten visar sig vara. Under 2021 betalades cirka 349 miljarder kronor in i form av pensionspremier till den allmänna pensionen varav ungefär 47 miljarder gick till premiepensionen och börsen. Vad händer då med de återstående 302 miljarder kronorna som inte blir premiepension?
Kedjebrevsprincipen eller generationskontrakt?
Jo de visslar lite förenklat uttryckt rakt genom systemet och blir till utbetalda pensioner till 2021 års pensionärer. Vi som jobbar och tjänar in inkomstpension 2021 får ett tillgodokvitto, medan pengarna används för att betala våra föräldrars pension. Tillgodokvittot räknas upp med löneutvecklingen, och sedan när vi blivit pensionärer kan vi lösa in det mot pengar som då kommer in i systemet genom våra barns inkomstpensionspremier. Och så där rullar det på. Det är det som Timbro kallar för kedjebrevsprincipen.
Och kedjebrev låter ju inte så kul. Vi är väl många som i vår barndom på den tråkiga tiden före internet inte visste bättre än att skicka något kedjebrev vidare för att sedan aldrig få den där utlovade floden av tuggummin tillbaka. Eller vad det nu var för åtråvärd konsumtionsvara som man skulle skicka till den som stod överst på den kedjebrevslista där man med glad förhoppning och noggrann SÖ-stil plitade ner sin egen adress längst ner.
Det är bara det att ganska många delar av det vi kallar för samhälle och välfärd fungerar enligt kedjebrevsprincipen. Eller i form av generationskontrakt, om man vill uttrycka det lite mer neutralt: Sjukvård konsumeras mest av äldre personer, men betalas i huvudsak av de yngre som betalar skatt på sin lön (vilket också gruppen äldre gjort en gång i tiden, men då var de inte i sjukvårdskonsumentålder ännu – ja ni fattar).
Den långa utbildning som till slut gör att man kan skriva pensionsrapporter på Timbro eller blogginlägg på Fremia har man inte betalat ur egen ficka: Ingen av oss sjuåringar som samlades på uppropet till klass 1 hösten 1981 hade några egenhändigt hoptjänade slantar med sig i fickan, utan den räkningen gick direkt till, just det, dem som betalade skatt det året. Alltså till våra föräldrar.
En hel hundkyrkogård
Här klongar det till när spadbladet träffar ännu en begraven hund. Vad skulle hända med mina föräldrars pension om jag plötsligt sa "nej tack, jag ska be att få placera alla mina pengar på börsen för att trygga min egen ålderdom"? Föräldrarna är ju i generationskontraktsystemet, och har inga pengar sparade. De har inte heller någon större möjlighet att börja tjäna in någon ny pension nu.
Det innebär att om man skulle vilja byta från generationskontrakt till fonderat system (som det heter när varje generation sparar till sin egen pension), måste man under en viss period betala dubbla pensioner: Dels måste man lösa ut de återstående generationskontraktspensionärerna, dels måste man sätta av till den egna pensionen. Det blir några decennier med dubbla pensionsnotor. Och redan idag sätts 29 % av lönesumman i Sverige av till pension.
Det finns inga gratisluncher
Om man var lite raljant lagd skulle man kunna avsluta det här inlägget med en retorisk fråga av timbrokaraktär ("vill du att din framtida pension ska åka jojo i ett socialiserat näringsliv?" kanske skulle vara i överkant, men vad gör man inte för att komma igenom i mediabruset), men vi kanske i stället kan nöja oss med att konstatera att det inte finns några gratis luncher, inte ens på Stockholmsbörsen. Och att de som skruvade ihop det allmänna pensionssystemet inte var dumma i huvudet.