Jättestor pension och tidig pensionering – inte särskilt svårt

Så här års, när många av oss kommer tillbaks från en lång semester kan arbetslivet kännas lite överskattat. En omedelbart förestående pensionering kan upplevas som särskilt attraktiv under första halvan av augusti varje år, givetvis med en väl tilltagen pension, som öppnar möjligheterna att uppleva en andra ungdomstid, fast den här gången med pengar.

I linje med de här augustitankarna presenterade Dagens Nyheter redan i slutet av juli livsstilen, eller vad den nu ska kallas, FIRE (Financial Independence. Retire Early). Den är en bra praktisk illustration av vad ett pensionssystem som ska ge hög pension under många år innebär, nämligen att mycket konsumtionsutrymme måste avstås under den yrkesverksamma delen av livet.

Eller för att uttrycka det i konsekvenser på systemnivå: ska den allmänna pensionen höjas kraftigt, ökar skattetrycket (förutsatt att man inte prioriterar om bland samhällets utgifter, men sådant brukar mest låta sig göras i oppositionspolitikers retorik). Ska i stället tjänstepensionen höjas kraftigt, minskar lönen (förutsatt att det inte finns övervinster bland arbetsgivarna på aggregerad nivå - i så fall blir sambanden mer komplexa).

Oavsett om skattetrycket ökar eller lönen sänks, blir resultatet i princip samma för individen: konsumtionsutrymmet minskar (behov av billigare mat, mindre bostad, äldre mobil, mindre bil, färre utlandsresor eller mindre swimmingpool, beroende på var inom inkomstfördelningen individen befinner sig).

Därför är den viktigaste följdfrågan till alla som lovar höjda pensioner och/eller oförändrad pensionsålder när medellivslängden ökar: hur ska detta finansieras? Med detta vill jag dock inte ha sagt att det inte går att höja pensionerna eller behålla pensionsåldern oförändrad, eller rent av sänka den. Men det handlar om hur mycket av vårt konsumtionsutrymme vi är beredda att avstå under vår yrkesverksamma period.

Det är nämligen precis det som FIRE visar: genom att sätta undan en stor del av lönen går det för många att dra sig tillbaka från arbetslivet tidigt och leva på kapitalet. Typiskt sett behöver människor mest pengar när de är småbarnsföräldrar. När barnen så småningom flyttar hemifrån, minskar utgifterna drastiskt. För den som har eller vill skaffa barn kan det alltså ifrågasättas om det är vettigt att avstå konsumtion just i det skedet.

Något annat som just FIRE lär oss, är betydelsen av att pensioner innehåller ett försäkringsinslag (alltså fördelar om pengar mellan individer). För att veta när jag kan dra mig tillbaka och leva på mina sparpengar, måste jag i princip veta två saker utöver kapitalets storlek och avkastning: hur stora blir mina levnadsomkostnader och hur länge kommer jag att leva? Eftersom vi normalt sett inte kan svara på den andra frågan på individnivå, måste ett effektivt pensionssystem fördela om pengar från dem som dör tidigt till dem som lever länge. Om vi ska spara själva till vår egen pension är risken att vi på individnivå antingen överförsäkrar oss (det vill säga har pengar kvar när vi dör) eller underförsäkrar oss (det vill säga pengarna tar slut innan vi dör).

Slutligen berör artikeln också en ganska förbisedd aspekt av pensionering: vad ska jag ägna all min nyvunna fritid åt? Även om det verkar fantastiskt trevligt att slippa ställa väckarklockan för att ännu en gång utsättas för färganalys enligt DISC-modellen som förberedelse för avdelningens årliga omorganisation, räcker det knappast för att ge livet mening för de flesta.

Det finns naturligtvis många sätt att skapa struktur och mening i livet utan ett lönearbete, men det är något som troligen måste just skapas aktivt av de allra flesta.