Wilfred av Ivanhoe återvänder ju inledningsvis i filmen till England efter att ha deltagit i ett korståg till det heliga landet. Redan där drar man ju åt sig öronen som pensions- och försäkringsexpert:

• Har han omfattats av engelsk socialförsäkring före korståget?
• Har han haft en anställning som omfattas av kollektivavtal och därmed det utökade skydd som följer vid utlandstjänstgöring?

Ivanhoe lär ju knappast ha haft någon taxerad inkomst i England (eller ”varit skattskriven” som man snarare uttryckte saken på medeltiden) under sin utlandsvistelse, och därmed inte tjänat in någon engelsk allmän pension under tiden i det heliga landet.

Då blir tjänstepensionen extra viktig eftersom den kompenserar för bortfall av allmän pension vid utlandstjänstgöring. 

Hursomhelst.

Ivanhoe är åter på engelsk mark. Eftersom han är engelsk medborgare (eller ”undersåte”, som var den gängse benämningen i feodala samhällen) slappnar vi av i tv-soffan i förvissningen att han nu omfattas av såväl bosättnings- som arbetsbaserade förmåner enligt engelsk medeltida socialförsäkring. 

Men så börjar vi fundera igen. Hur kommer Ivanhoes allmänna pension att bli? Frustrerat konstaterar vi att man verkar ha klippt bort den där scenen när Ivanhoe öppnar sitt orangea kuvert. Så vi får tillgripa några allmänna resonemang i stället.

Pension är i grunden en försäkring. Det finns folk som hävdar att pension är sparande, uppskjuten lön eller något annat, men i min tv-soffa menar vi att det mest relevanta sättet att se på pension är som en försäkring. Och då som en försäkring mot att bli utan inkomst om man blir så gammal att man inte kan arbeta ihop till sin försörjning längre.

Det kan till exempel vara svårt att vara ens måttligt framgångsrik som hänsynslöst plundrande korsriddare eller tornerspelsdeltagare uppåt 80-årsåldern. Då får man i stället lita till en pensionsinkomst när man lagt lansen och bondedräparsvärdet på hyllan.

Det en försäkring gör, är att den fördelar om pengar från dem som inte behöver ersättning, till dem som behöver. Den vars hus aldrig brinner ner (till exempel för att inga korsfarare haft vägarna förbi) får ingen ersättning från hemförsäkringen, medan den som haft otur nog att ha ett hus som stått i vägen för ett korståg kan få det.

Den som dör mitt i steget, genomborrad av till exempel en lans, behöver ingen ålderspension. De pensionspremier som Brian de Bois-Guilbert betalat in, blir aldrig någon ålderspension till honom. I den allmänna pensionen är det inte möjligt att välja återbetalningsskydd, så pengarna kommer i stället att tillfalla dem som faktiskt blir gamla.

Ålderspensionen fördelar alltså om pengar till dem som blir gamla. Och det finns åtminstone en viktig faktor som talar för att Ivanhoe kommer att bli gammal, utöver att han faktiskt är vid liv när eftertexterna rullar igång: Han är överklass.

Vi pensionsexperter i våra tv-soffor fnyser gärna lite lätt åt medeltida engelsk folkbokföring: Inte är den särskilt mycket att hänga i julgranen för den som vill göra socialgruppsrelaterade livslängdsantaganden. Men det är nog ändå ingen djärv hypotes att tro att medeltidens engelska överklass hade längre förväntad livslängd än alla de engelska bönder som varken Walter Scott (som skrev romanen om Ivanhoe) eller John Gay (som skrev filmmanuset) är särskilt intresserade av, trots att de utgjorde den absoluta majoriteten av landets befolkning vid tidpunkten.

Eftersom pensionssystem fördelar om pengar från dem som dör tidigt till dem som lever länge, och förväntad livslängd korrelerar starkt med inkomst, kommer det medeltida allmänna engelska pensionssystemet att fördela om pengar till riddaren Ivanhoe från de där bönderna, som vi inte får se.

På precis samma sätt fördelar det nuvarande svenska allmänna pensionssystemet om pengar till dem som stiger in i Riddarhuset, från dem som kör treans buss längs Riddarhusgränd.

Om socialgruppstillhörigheten talar för Ivanhoe i pensionshänseende, talar könet emot. Kvinnor lever längre än män, vilket åtminstone delvis kan kopplas till livsstilsrelaterade faktorer, i Ivanhoes fall till exempel korståg till det heliga landet med tillhörande plundringståg, liksom aktivt deltagande i tornerspel.

Så den verkliga vinnaren i Ivanhoe torde vara lady Rowena, åtminstone vad gäller allmän pension. Hon är överklass och kvinna, vilket talar för ett långt liv, och därmed lång tid som pensionär. Vi pensionsexperter i våra tv-soffor är inte förvånade. Vi hade det på känn.