Den svenska modellen

Den svenska modellen

Den svenska modellen innebär att det är arbetsmarknadens parter som gemensamt förhandlar om löner och anställningsvillkor. Tanken är att staten inte ska blanda sig i de här frågorna genom lagar, även om staten också är en av arbetsmarknadens parter just genom lagstiftning.

Det finns ingen svensk lag som bestämmer över lön och ersättningar. Utöver lön och ersättning är anställningsvillkor viktiga. När det gäller anställningsvillkor finns det visserligen lagar som styr. De lagarna bestämmer bland annat anställningsskydd, arbetstid, semester och annan ledighet. Men genom kollektivavtal kan reglerna om anställningsvillkor anpassas till olika branscher och verksamheter. ​​

​​Den svenska modellen är ett uttryck för samspelet på arbetsmarknaden, den innebär att lagstiftning verkar tillsammans med kollektivavtal. Lagstiftningen sätter ramarna för vad som ska gälla, men är vad man kallar semidispositiv i stora delar. Semidispositiv innebär att det går att avvika från lagstiftningen genom regler som förhandlas fram i kollektivavtal.​​

​Arbetsmarknadens parter

Arbetsmarknadens parter är de som företräder arbetstagare och arbetsgivare. Lokalt på en arbetsplats är parterna arbetsgivaren och den lokala fackklubben, på central nivå är det arbetsgivarorganisationen och ett centralt fackförbund. Staten är också en part eftersom staten stiftar lagar.

De olika delarna i det arbetsrättsliga regelsystemet

Ett svar på en arbetsrättslig fråga kan finnas inom en rad olika olika regleringar som rör anställningsförhållandet. För att vara säker på att frågan besvaras korrekt är det viktigt att känna till hur det arbetsrättsliga regelverket ser ut och hur olika regleringar förhåller ...