”När det offentliga backar måste civilsamhället kliva fram”

Österängens Konsthall - en ideell förening som sakta men säkert förändrar landets konstscen.

På Österängen i Jönköping har en ekande tom butikslokal i centrumhuset omvandlats till det lokala navet för konst, kultur och gemenskap. Den ideellt drivna Österängens Konsthall har gått från två tomma händer till institution på bara några år.

Österängens Konsthall slog upp dörrarna under hösten 2015, inte som ett resultat av långa utredningar och beredningsprocesser, utan av vilja, engagemang och samarbete i lokalsamhället. Bakom initiativet står Johanna Linder, idag konsthallens verksamhetschef, som blev kär i Österängen.

– Jag skaffade en övernattningslägenhet på Österängen och föll direkt. En dag gick jag genom centrumhuset på väg till mataffären och såg hur en butikslokal höll på att tömmas. Jag kikade in och saken stod klar – här måste vi ha en konsthall, säger Johanna Linder.

Ett omvänt integrationsprojekt

Johanna Linder kallar Österängens Konsthall för ett omvänt integrationsprojekt, med uppdraget att slå hål på andras fördomar om platsen. Många tror att Österängen är slitet och att bilar brinner, när det i själva verket är ett grönskande och välskött område med Bullerbykänsla.

– Man släpper ut barnen på gården och ropar in dem när det är dags att äta. På en av förskolorna har de räknat att barnen har fyrtiofem språk i sin närmaste närhet. Vi behöver därför inte lägga krut på att få hit coola internationella konstnärer, vi är redan i ett internationellt sammanhang.

Österängens Konsthall har som mission att sakta men säkert förändra bilden av konstscenen. Oavsett hur kända eller okända konstnärer som ställer ut, är många besökare ovana och börjar nästan alltid från noll. Det är en balansgång mellan att utmana och att inte bli helt obegriplig för publiken.

– Vår princip är att alla som kliver in i konsthallen ska erbjudas ett samtal, få svar, lära sig mer. Det är viktigt att förmedla att det är okej att inte förstå och att det inte finns någon kod att knäcka här, säger Johanna Linder.

På Österängen förändras framtidens konstscen

Förutom utställningar ger konsthallen också möjlighet till eget skapande i experimentytor, aktiviteter för barn, konstkollon och sommarhäng. En av grundprinciperna är att all verksamhet ska vara gratis att ta del av.

"Att utrota barnfattigdomen är en nyckelfråga för framtiden."

– Samtidigt som akademin kliar sig i huvudet och funderar på hur man ska bredda rekryteringen till landets konstutbildningar, tänker vi att de barn och ungdomar som finns i våra verksamheter nu, kommer att vara studenter på konsthögskolorna om tio år. Vi visar hela vår publik att konsten är till för dem genom att bjuda in, samtala och göra dem till medskapare, säger Johanna Linder och fortsätter:

– För att nå dit är det en nyckelfråga att utrota barnfattigdomen. Vi ser att inte ens de kommunala kulturskolorna når ut till vårt område. Niohundra kronor i terminsavgift eller trehundra för gitarrhyra är pengar som inte finns. Det räcker för att vara ett hinder.

Lokalsamhället är navet och styrkan

För Österängens Konsthall bygger mycket av verksamheten på samarbete med andra aktörer i lokalsamhället. Om något av deras projekt behöver bemannas eller om möjligheten att erbjuda sommarjobb finns, är det på Österängen man letar efter förstärkning. Johanna Linder nämner Svenska kyrkan, Folkets hus och parker, studieförbund och olika miljö-och naturföreningar som exempel på samarbetspartners. Ofta lyckas aktörerna hitta mer eller mindre självklara beröringsytor för att initiera gemensamma projekt på Österängen.

"Vi odlar mat, blommor och gemenskap."

– ÖK Kolonilott är ett konkret exempel som konsthallen driver tillsammans med våra grannar på Österängen. Vi fick en gräsmatta på 70 kvadratmeter av Vätterhem som de boende tillsammans med oss har förvandlat till en trädgård där vi odlar mat, blommor och gemenskap, säger hon stolt.

Stöd i det ideella arbetsgiveriet

Österängens Konsthall har basen i ideellt arbete, med snabba puckar, mycket i luften och högt engagemang. Under åren har föreningen kunnat deltidsanställa personer och steg för steg ökat deras sysselsättningsgrad. Dagens fyra anställda driver verksamheten tillsammans med frilansare och volontärer.

I takt med att verksamheten har vuxit har arbetsgiveriet blivit allt viktigare. Styrelsen byts ut med jämna mellanrum och det går inte att räkna med att det ständigt finns kompetens inom personalfrågor. För föreningen är det viktigt att alla får det man har rätt till, oavsett om det gäller försäkringar för volontärer eller förmåner som anställd. Därför blev Österängens Konsthall medlemmar i Fremia och anslutna till kollektivavtalet Tjänstemän i civilsamhället.

"Inom Fremia känner vi oss inte så konstiga."

– Genom vårt medlemskap finns det alltid någon att ringa och få stöd av, frågorna kan vara svåra nog ändå. Inom Fremia känner vi oss inte så konstiga, som vi många gånger gör annars. Att gå till banken kan kännas helt hopplöst, de förstår oss inte alls. Fremia har vana av många olika organisationer med olika uppdrag, säger Johanna Linder.

Två tomma händer men en klar vision

Tillbaka till dagen när Johanna Linder passerade den tomma butikslokalen i Österängens centrum. Under de föregående 25 åren hade frågan om att etablera en konsthall varit på tapeten inom Jönköpings kommun. Frågan fastnade ständigt i förstudier och platsdiskussioner, men handlade aldrig om innehåll. Den tomma lokalen som andades konsthall var allt annat än en märkesbyggnad, men hade styrkan att ligga nära människor.

Johanna Linder lyfte idén till det kommunala bostadsbolaget Vätterhem, som äger lokalen. Deras VD visade sig ha både ett konstintresse och insikten att ett socialt ansvarstagande vilar på fler aktörer, i takt med att samhället inte når hela vägen. 

– Vi var överens om att vi måste ha ickekommersiella mötesplatser i det offentliga rummet, där vi kan ses över en kaffe som inte kostar 45 spänn. När det offentliga backar måste civilsamhället kliva fram. Att bli delaktig i sitt lokalsamhälle är så viktigt, inte minst på Österängen där det är stor omsättning på boenden, många ensamhushåll, studenter och nyanlända, säger Johanna Linder.

"Vi nådde inte fram. Vi var tvugna att visa vad vi ville åstadkomma"

Samtidigt som lokalfrågan föll i god jord började hon uppvakta konstintresserade personer i sin närhet. Tillsammans bildade de den ideella föreningen Österängens Konsthall under våren 2014. När konsthallen öppnade under hösten 2015, var det helt utan stöd från vare sig kommunen eller regionen.

– Vi i föreningen hade hela tiden en väldigt klar vision. Men vi nådde inte fram. Vi insåg att vi var tvungna att visa vad vi ville åstadkomma. Idag har vi stöd av kommunen, regionen och Kulturrådet. Vi har gått från två tomma händer till institution på sex år, avslutar Johanna Linder.