Den idéburna vården och omsorgen ställde om och har hanterat nya behov under pandemin. Men det löfte som regeringen gav oss i början av pandemin – att alla extra kostnader skulle kompenseras – återstår att uppfylla. Det konstaterar Fremia och Famna på Dagens Samhälles debattsida.
Många regioner och kommuner gör nu egna pandemiutvärderingar. Här måste de fristående vård- och omsorgsgivarna inkluderas. De har tagit ett stort ansvar i krishanteringen, samtidigt som pandemin fundamentalt har påverkat deras verksamheter.
Idéburna höll öppet
Den idéburna vården och omsorgen ställde snabbt om för att möta det nya, allvarliga smittläget och hantera nya behov. Ersta sjukhus har under nästan alla pandemins månader avlastat akutsjukhusen med kirurgiska operationer som inte kunnat vänta. När samhällets mötesplatser i övrigt stängde ner lyckades Göteborgs stadsmission hålla sina verksamheter i gång för hemlösa och dessutom öppna ytterligare lokaler för att nå ännu fler behövande. Stockholms sjukhem vårdade över tusen covidsjuka äldre patienter under de första två pandemivågorna och har sedan dess fortsatt att ta emot covidpatienter. Det är bara några av många exempel.
Både ros och ris finns att dela ut när det gäller hur regioner och kommuner har agerat i förhållande till den idéburna vården och sociala omsorgen. Samverkan med regionerna tycks i stort ha fungerat väl. Smittskyddsläkarna får en särskild ros. De har, under hela pandemin, bistått med vägledning så att sociala verksamheter har kunnat hålla öppet och drop-in-vaccinering har kunnat ske för människor som den offentliga vården inte når.
Ingen ersättning för merkostnader
Samtidigt konstaterar vi, i rapporten Pandemin och civilsamhället, att kommunerna, efter det första pandemiåret, inte har gett idéburna verksamheter ersättning för merkostnader kopplade till pandemin. Detta trots kraftigt ökade statsbidrag till kommunsektorn från staten också under 2021.
De idéburna verksamheter som verkar på kommunernas uppdrag har under mer än ett års tid själva tvingats stå för alla merkostnader för extra personal, skyddsutrustning, testning och andra smittskyddsåtgärder. Det är inte rimligt, särskilt inte när SKR berättar om kommunsektorns stora överskott.
Det hade varit avsevärt mindre byråkratiskt och enklare om den särskilda statliga ersättningen för pandemirelaterade kostnader hade kunnat sökas direkt hos Socialstyrelsen, i stället för att gå via enskilda kommuner. Det gäller i synnerhet de vård- och omsorgsgivare som har brukare från flera olika regioner eller kommuner. För dem blev det en omöjlig situation där de förväntades söka merkostnadsersättning via flera kommuner. En av våra medlemmar förväntades skicka verifikat till stöd för merkostnaderna till över 50 kommuner. De avstod.
Regeringen måste uppfylla sitt löfte
De idéburna och andra fristående vård- och omsorgsgivare är kommunernas och regionernas partners i välfärdens vardag. Ändå verkar det inte finnas tillräcklig förståelse – varken hos staten, regioner eller kommuner – för de skilda ekonomiska förutsättningarna för verksamhet i offentlig, respektive fristående regi. Uteblivna patientbesök i sjukvården och tomma platser på äldreboenden får betydligt större konsekvenser i idéburen verksamhet än i den kommunala. Den idéburna aktören kan inte, till skillnad från de kommunala, driva sina verksamheter med ekonomiska underskott utan att det påverkar stabiliteten och grunden i verksamheten.
Skattefinansierade stöd och extra insatser måste komma alla utförare till del på likvärdiga villkor – särskilt i kris. Det löfte som regeringen gav till vården och omsorgen i början av pandemin – att alla extra kostnader som pandemin förde med sig skulle kompenseras – återstår att uppfylla. De idéburna aktörerna inom vård och social omsorg väntar.
Karin Liljeblad, senior branschexpert för idéburen välfärd, arbetsgivarföreningen Fremia
Ulrika Stuart Hamilton, generalsekreterare, intresseorganisationen Famna