Hela Sverige ska fungera – men var är resurserna?
Regeringens proposition Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder har nyligen överlämnats till riksdagen. Här erkänns äntligen civilsamhällets organisationer som en självklar part i den regionala utvecklingspolitiken. Men det saknas avgörande pusselbitar, som resurser till exempel.
– Dialogen med civilsamhället om landsbygdspolitiken skrivs nu in i lagen. Det är bra. Det är efterlängtat. Det är ett principiellt genombrott. Och det stärker de lokala krafternas legitimitet i hela landet, säger Jan Edén, näringspolitiskt ansvarig hos Fremia.
Men, varnar han: ett lagstadgat samråd räcker inte för att hela Sverige faktiskt ska fungera. Bakom de stora orden gömmer sig en proposition med minimalt med nya resurser, få konkreta verktyg och nästan inga skarpa förslag. Regeringen lyfter civilsamhällets roll – men utan att ge organisationerna förutsättningarna att bära ansvaret. Resultatet riskerar att bli ett symboliskt erkännande snarare än en verklig förändring.
Det är där kraften finns: i byalagen, i föreningarna, i kooperativa företag, i folkbildningen
Regeringen slår fast att utvecklingen ska ske underifrån, i samverkan mellan medborgare, föreningar, kooperativ, kommuner och regioner.
– Det är helt rätt. Det är där kraften finns: i byalagen, i föreningarna, i kooperativa företag, i folkbildningen, i alla de lokala sammanhang där människor organiserar sig. Men när propositionen ska gå från princip till praktik blir det tunt. För tunt. Civilsamhället får mer ansvar – men inte mer möjlighet, säger Jan Edén.
Finansiering saknas
De idéburna organisationerna förväntas leverera trygghet, gemenskap, beredskap och lokal service – utan att regeringen tydliggör hur det ska finansieras på ett långsiktigt sätt. Om staten inte är beredd att investera i hållbara strukturer, rimliga ersättningar och långsiktigt partnerskap är risken överhängande att civilsamhället reduceras till en billig utförare, trots att det är just dessa aktörer som bär mycket av infrastrukturen i landets lokalsamhällen.
– Det är inte ett partnerskap. Det är ett utnyttjande av engagemang. Och det duger inte, konstaterar Jan Edén.
Civilsamhället kan ställa krav
Propositionen öppnar ändå ett viktigt politiskt fönster. Civilsamhället kan nu med större tyngd kräva systematiska dialoger, bättre villkor och långsiktiga spelregler för att faktiskt kunna bidra till lokal utveckling, beredskap och inkludering – i hela landet.
– Politiken måste följa upp förslagen i propen. Lagen ger ramarna, nu behövs resurserna, verktygen och viljan. Det är först då – när engagemang och ansvar går hand i hand – som hela Sverige verkligen kan fungera, säger Jan Edén.
Lagändringarna i propositionen föreslås träda i kraft 1 juli 2026.
Läs mer
