Högsta förvaltningsdomstolen om återkrav av assistansersättning
För snart ett år sedan meddelade Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) prövningstillstånd i tre mål rörande återkrav av assistansersättning. Den fråga som ska prövas är under vilka förutsättningar som ett återkrav av assistansersättning kan riktas mot en assistansanordnare. Nu har HFD meddelat dom i det första av de tre målen.
Försäkringskassan har hittills haft uppfattningen att ett återkrav kan riktas mot assistansanordnaren om det har skett en felaktig utbetalning. I den nya domen (mål nr 1126-23) klargör HFD att återkrav endast kan ske om det är assistansanordnaren som har brustit i förhållande till vad som gäller enligt 108 kap. 2 § SFB socialförsäkringsbalken (SFB) där reglerna för återbetalning av assistansersättning finns.
Återkrav måste prövas i tur och ordning
108 kap. 2 § SFB är uppdelad i två stycken. Enligt det första stycket ska återbetalning beslutas om den enskilde eller mottagaren av ersättning har orsakat felaktig utbetalning genom att lämna oriktiga uppgifter, eller genom att underlåta att uppfylla sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet.
Enligt andra stycket ska återbetalning beslutas om utbetalningen av någon annan anledning blivit felaktig och den enskilde eller mottagaren av ersättning insett eller skäligen borde ha insett att det var fel. Nu slår HFD fast att andra stycket endast blir aktuellt om förutsättningarna i det första stycket inte är uppfyllda.
– I återkravsärenden förekommer det att Försäkringskassan skriver att det är den enskilde som har orsakat en felaktig utbetalning, men att assistansanordnaren skäligen borde ha insett det. Och därför borde ha meddelat Försäkringskassan. Genom domen klargör HFD att Försäkringskassan inte kan bortse från första stycket och direkt tillämpa det andra stycket. Försäkringskassan måste alltså pröva förutsättningarna för återbetalning i tur och ordning. Det här är ett mycket välkommet besked, Henrik Petrén, branschexpert personlig assistans hos Fremia.
Återkrav kan ske under utredning av ärendet
Ytterligare en fråga som HFD klargör i domen är vad som gäller under tiden som Försäkringskassan utreder om den enskildes rätt till assistansersättning ska minskas eller helt dras in. Assistansanordnaren har enligt LSS en skyldighet att verkställa den enskildes hela beslut. Att avstå från att verkställa beslutet kan leda till att anordnarens lämplighet ifrågasätts av IVO. För den enskilde assistansanvändaren är det förstås viktigt att få all sin assistans utförd så länge som det finns ett gällande beslut.
I domen sägs att det inte spelar någon roll att den enskilde har rätt att få sitt beslut utfört och att assistansanordnaren har en skyldighet att utföra all beviljad personlig assistans. Om det visar sig att den enskilde inte hade rätt till personlig assistans ska ersättningen betalas tillbaka.
Förhoppningsvis kommer bilden att klarna ytterligare den närmaste tiden
För assistansanordnare som vill skydda sig från eventuella framtida krav på återbetalning innebär det här att anordnaren vid kännedom om ändrade förhållanden eller kännedom om att Försäkringskassan har inlett en kontrollutredning bör ta ställning till om assistansuppdraget ska avslutas eller om den enskilde själv ska vara betalningsmottagare av assistansersättning.
Och om assistansanvändaren vill skydda sig mot framtida krav på återbetalning måste hen antingen avstå från personlig assistans eller välja en utförare som vill och vågar fortsätta verkställa assistansen. Kommunen har alltid skyldighet att verkställa beviljad personlig assistans, men kan precis som en anordnare riskera att drabbas av återkrav om beslutet i slutändan dras in.
Två mål väntar på avgörande i HFD
– Den här domen ger en del svar i frågan om förutsättningar för återkrav riktade gentemot assistansanordnare. Ytterligare två mål väntar på avgörande i HFD och förhoppningsvis kommer bilden att klarna ytterligare den närmaste tiden, säger Henrik Petrén.
