Regeringen meddelar att höjningen av assistansersättningen för 2025 blir tre procent. Det är en förbättring jämfört med de senaste åren – men kompenserar inte för den urholkning som har pågått i mer än ett decennium.
Glädjande är dock att man nu lovar att indexreglera även den statliga assistansersättningen i framtiden. I dag måste vi slåss för en höjning av ersättningen – varje år. Det är orimligt. Sverige har i dag ett större budgetutrymme än på länge. Det borde märkas i ett stopp för nedmonteringen av den personliga assistansen och en ersättning på rimlig nivå.
Dagens situation med en kraftigt underfinansierad rätt till personlig assistans drabbar alla människor som är beroende av stöd i sitt dagliga liv. Det blir allt svårare att rekrytera och behålla duktiga personliga assistenter. Och det blir allt svårare för assistansanordnarna att erbjuda kvalitativ personlig assistans.
Assistansersättningen har successivt urholkats under mer än ett decennium. Lagen säger att assistansersättningen ska bestämmas med ledning av de uppskattade kostnaderna för att få assistans. Men bara löneökningarna enligt kollektivavtalen uppgår till 7,4 procent under 2024 och 2025 samtidigt som assistansersättningen under samma period bara räknas upp med 5,5 procent.
”Det är ohållbart att Sveriges assistansberättigade varje år ska vara utlämnade till ett godtyckligt budgetbeslut för sin lagstadgade rätt till personlig assistans.”
Inom den personliga assistansen används mer än 90 procent av ersättningen till lönekostnader. Det enda rimliga är förstås att assistansersättningen följer med löneökningarna och övriga kostnadsökningar och indexregleras, på samma sätt som inom merparten av kommunal omsorgsverksamhet. Det är ohållbart att Sveriges assistansberättigade varje år ska vara utlämnade till ett godtyckligt budgetbeslut för sin lagstadgade rätt till personlig assistans.
Vi som står bakom kampanjen Rimliga villkor kan därför inte sluta slåss för en rättvis assistansersättning. Alla som har beviljats personlig assistans har rätt till det och våra personliga assistenter förtjänar det.
I oktober kommer vi åter att träffa socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M). Då kommer vi än en gång berätta för henne vad konsekvenserna av en oförutsägbar politik med godtyckliga höjningar av assistansersättningen blir. Och visa hur många människor som faktiskt bryr sig om den personliga assistansen och har skrivit under för rimliga villkor.
Henrik Petrén, branschansvarig för personlig assistans på Fremia
Cecilia Blank, verksamhetsansvarig på Riksföreningen JAG
Johan Klinthammar, förbundsordförande på Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU)
Sophie Karlsson, ordförande på Intressegruppen för assistansberättigade (IFA)
Camilla Rosenberg, ordförande på Autism Sverige
Tor Hermansson, ordförande på Svenska downföreningen
Lise Lidbäck, förbundsordförande på Neuroförbundet
Nicklas Mårtensson, ordförande på Funktionsrätt Sverige
Anders Westgerd, vd på Göteborgskooperativet för Independent Living (GIL)
Jonas Franksson, ordförande på Stiftarna av Independent Living i Sverige (STIL)
Åsa Strahlemo, förbundsordförande på Delaktighet, handlingskraft, rörelsefrihet (DHR)
Christina Heilborn, förbundssekreterare på Riksförbundet FUB
Debattartikeln publicerades först i Borås tidning (låst)
